Jag syftar inte på invändningen från regeringen, den var rätt väntad. Mer oväntad var den kritik som kom inifrån det egna bygget. På Expressens debattsida (27/4) slog vänsterpartisten Robert Zackrisson ett slag för statlig produktion av luftskepp. Zackrissons förslag är, enligt honom själv, ”en vision för hållbart resande som inte grundar sig på blind tillväxtjakt och fossil energi.” Och man får nog ge honom en poäng vad tillväxten beträffar.

Ett luftskepp för passagerare är en bra bit över 200 meter långt och färdas i 130 km/h. Det handlar alltså om en luftburen, något snabbare variant av ett Viking Line-fartyg, fast med den skillnaden att ett luftskepp inte tar mer än något hundratal passagerare. För övrigt är luftskepp av lätt insedda skäl inte särskilt effektiva i motvind. Växelfelen i dagens tågtrafik bleknar vid jämförelse med ett luftskepp som på grund av ”dåligt väder” får byta destination, från Göteborg till Novosibirsk. Den som vill nyttja ett av Zackrissons luftskepp under Thailandschartern bör med andra ord ha ett överfullt bankkonto, bortåt femton veckors semester och ett närmast änglalikt tålamod.

Zackrisson och hans luftskepp är en god illustration av vad som kan hända när politiker tror sig vara experter på andra människors resande. För även om Zackrisson knappast är ett statsrådsämne finns det andra som är det.

Miljöpartiet vill som bekant stoppa allt inrikesflyg söder om Sundsvall, skattechocka landets bilister samt dunka en kilometerskatt rakt i solar plexus på landets smååkare. Dessa förslag kan, till skillnad från Zackrissons luftskepp, bli verklighet. Samtliga, förutom förbudet mot inrikesflyg, lär finnas med när oppositionen släpper sin budget den 3 maj.

Därmed inte sagt att det inte finns väldigt goda skäl att bygga snabbspår i Sverige. Sedan X2000-tågen kom har tåget rusat ikapp och förbi flyget på flera hårdtrafikerade rutter inom Sverige. På åttiotalet var flyget det självklara valet för affärspendlare. Så är det inte längre, och det beror inte på att flygtrafiken förbjudits utan på att tågtrafiken har förbättrats. Den som vill minska flygandet utan att samtidigt rulla tillbaka civilisationen borde fundera över hur trenden kan förstärkas, och där är snabbspår ett starkt alternativ.

Tyvärr är Miljöpartiet, som ju delar Zackrissons kritik mot ”blind tillväxt”, mer inne på regler och skatter som slår mot alla utanför de hippa Södermalmskvarter där Miljöpartiets väljare bor.

Samtliga rödgröna partistrateger har sagt sitt. Valet kommer att vinnas och förloras i Stockholm, och planen är därför att locka över de miljömedvetna storstadsborna med gröna visioner. Eventuella klagomål från glesbygden kommer att mötas med inställsamma löften om ytterligare glesbygdsbidrag.

Mona Sahlin, Lars Ohly, Maria Wetterstrand och Peter Eriksson räknar kallt med att lantisarna inte ska punktera det rödgröna luftskeppet innan det lyfter mot skyarna och försvinner dit vindarna blåser.

Johan Ingerö