Svenska konstitutionsutskottet får ursäkta, men att se statsråd förhöras om varför de fattat ett visst politiskt beslut har aldrig varit speciellt spännande. Ja, undantaget skulle väl vara när Anders Björck tyckte att Carl Lidbom skulle "veta hut".

Britterna däremot vet hur en slipsten ska dras. Just nu pågår en utredning om Storbritanniens inblandning i invasionen av Irak 2003.

Igår utfrågades förre premiärministern Tony Blair i direktsändning om hur han kom fram till att invasionen var i enlighet med folkrätten och vilka bevis han fått se på att Saddam Hussein hade massförstörelsevapen (som han alltså bevisligen inte hade).

– Det är absolut nödvändigt att förstå att om inte 11 september hade ägt rum skulle det ha gjorts en annan riskanalys, hävdade Blair inför bland annat andra anhöriga till soldater som dödats i kriget.

Ett krig som sju år senare avslöjats som ett svepskäl för en desperat amerikansk president som kände på sig att den skyldige bakom terrordåden låg utanför hans grepp. Och på det tåget hoppade alltså även en brittisk premiärminister. Ett beslut som fortfarande efter gårdagens utfrågning känns rätt obegripligt.

S.S