Nu varnar han istället för ”kvoteringsoffensiv” när de rödgröna tar makten i höst, medveten om att ordet ”kvotering” har en nästan lika negativ laddning bland allmänheten som ”vårdnadsbidrag”.

I en debattartikel i DN i veckan ifrågasätter han det demokratiska i att som politiker bestämma över enskilda och familjer, som om inte det är vad politiker förväntas göra mest hela tiden.

Självklart handlar det om föräldraförsäkringen som Hägglund menar att de rödgröna vill ändra så att familjer ”tvingas” fatta andra beslut än de själva valt.

Återigen; det är väl vad politiker trots allt sysslar med.

Dessutom handlar det, som de borgerliga vore de första att påpeka om diskussionen istället handlat om att få arbetslösa att söka jobb även i andra änden av landet för att vara berättigade till ersättning, helt enkelt om att den som vill få sin försörjning via staten får räkna med att det finns villkor för det arrangemanget.

Föräldrar får fatta egna beslut när det gäller deras egna barn, men de får inte bestämma vilket ekonomiskt ansvar staten ska ta för de besluten.

Med världens generösaste föräldraförsäkring låter det därför som att Hägglund drabbats av rejäl hybris när han påstår att de rödgrönas ”speciella tolkning” av jämställdhet innebär ”att din frihet som enskild person är en illusion” och att om friheten används fel kommer den att ”offras på statistikens altare”.

Nog förstår även Göran Hägglund att politikernas ansvar är mer framåtsyftande än att bara göra det folket uttryckligen sagt att de vill att politikerna ska göra?

Hade riksdagsledamöterna på 60- och 70-talet bara gått på vad föräldrarna tyckte hade det inte blivit något förbud mot barnaga. För 40 år sedan blev nio av tio svenska barn nämligen slagna av sina föräldrar.

Sverige har genom politiska beslut vänt den statistiken, nog vore det väl konstigt om vi inte de kommande 40 åren också kunde påverka mammor och pappor att dela lite jämnare på föräldraansvaret och uttaget av dagarna i föräldraförsäkringen?

Kanske kunde vi de kommande 40 åren också jobba på uppfattningen att det är ett tecken på ofrihet att som förälder (pappa alldeles specifikt) ”tvingas” vara med sina barn.

Företrädare för Nätverket Pappor för individuell föräldraförsäkring bemöter i en replik Hägglunds påståenden genom att hänvisa till en opinionsundersökning som SVT gjorde i fjol som visade att nästan sju av tio svenskar delar uppfattningen att föräldraledigheten bör delas lika mellan föräldrarna.

Att få lyckas, menar papporna, handlar oerhört mycket om att trycket från omgivningen och från arbetsgivarna är svårt att stå emot.

Att individualisera föräldraförsäkringen skulle därför ge fler frihet att välja själva. Verklighetens folk verkar alltmer komma till insikt om det. Dock inte deras självutnämnde talesman.