Sverige har haft allmän värnplikt sedan år 1901 och en majoritet av svenskarna och de värnpliktiga vill behålla värnplikten.

I sommar kom dock den statliga pliktutredningens slutbetänkande. Den allmänna värnplikten föreslår man skall avvecklas med möjlighet för riksdagen att återinföra den om det säkerhetspolitiska läget förändras. Försvaret skall istället bygga på frivillighet.

Kristdemokratiska ungdomsförbundet (KDU) kräver att värnpliktssystemet blir kvar. Utan värnplikten riskerar folkförankringen att gå förlorad och rekryteringsbredden att minska.

Försvarsmakten riskerar sämre soldater vilket skulle innebära ett svagare skydd av Sverige och av frihet, demokrati och människovärde – hemma och i omvärlden.

Sveriges försvar måste bestå av kompetenta soldater som klarar att utföra försvarsmaktens allt mer komplexa uppgifter. Överbefälhavare Sverker Göransson och Värnpliktsrådet tror dock att försvaret kan få svårt att värva de 4000 unga frivilliga som ska ersätta dagens värnpliktssoldater. Erfarenheten säger att många europeiska länder som avskaffat plikten fått stora rekryteringsproblem.

De nya yrkesarméerna i Europa som bygger på frivillighet rekryteras dessutom i allt högre grad från de lägsta socialgrupperna eftersom det visat sig svårt att rekrytera de utbildade ungdomar som behövs för ett modernt högteknologiskt försvar.

Sveriges goda rykte vid fredsbevarande uppdrag när det gäller att lösa uppgifter och att möta civilbefolkningen beror till stor del på våra befäls och soldaters breda sociala bakgrund och spridda kompetens. Värnpliktssystemet är en garant för att denna sociala, kunskapsmässiga och erfarenhetsmässiga bredd upprätthålls och värnplikten garanterar även försvarets numerära personalförsörjning.

Försvarspolitiska experter i Sverige och utomlands menar att det finns en stor risk att det nya personalförsörjningssystemet kommer leda till färre och sämre soldater som dessutom kostar mer eftersom de anställs tidigare och under längre tid i och med det nya systemet. Förslaget att drastiskt minska antalet månader för militärtjänstgöring till att endast omfatta tre till fem månader är också mycket olyckligt.

Det riskerar att skapa en situation inom försvaret där allt fler kan allt mindre och där endast de soldater som valt att förlänga sin militärtjänst med en kontraktsanställning eller officersutbildning blir de som hunnit få en fullgod utbildning.

Redan idag har förbanden svårt att få utbildningstiden att räcka till. I stället för att avveckla värnplikten borde fler medborgare göra den och då inte på bekostnad av kortare utbildningstider utan genom höjda försvarsanslag.

Regeringens prat om att plikten endast ”vilandeförklaras” är föga till tröst då vilandeförklaringen endast tycks fungera som en rökridå för att avdramatisera pliktens avskaffande.

Det är lätt att förstå att värnplikten nu läggs åt sidan en gång för alla är eftersom det i den tid då det säkerhetspolitiska läget förvärrats minst sagt skulle vara svårt att återinföra den. Dessutom skulle det onekligen vara ett säkerhetspolitiskt klumpigt drag som riskerar att förvärra en säkerhetspolitisk situation i ett känsligt läge.

För att garantera ett så starkt försvar som möjligt med bäst lämpade soldat på rätt plats och med bästa tänkbara förutsättningar, så måste försvarsmaktens utbildningssystem även fortsatt bygga på plikt – inte frivillighet.

Christian Carlsson

Kristdemokratiska ungdomsförbundets försvarspolitiska talesman