Svenska regeringar har upprepade gånger brutit mot grundlagen utan några konsekvenser. Det mest allvarliga brottet under den nuvarande regeringen var införandet av FRA-lagen som klart och tydligt stod i strid mot regeringsformens skydd för privat korrespondens.

Men försök att fälla regeringen för ett brott mot den svenska grundlagen är dock en knepig affär. I frånvaro av en riktig författningsdomstol är medborgare i Sverige tämligen värnlösa mot integritetskränkningar som sker i det fördolda.

I Sverige har det långa socialdemokratiska styret gjort starkt avtryck i synen på författningen. Domstolskontroll, lagprövning och säkrandet av fri- och rättigheter har länge motarbetats. En svensk författningsdomstol skulle stärka rättighetsskyddet i Sverige.

Vidare skulle en författningsdomstol göra det möjligt att pröva lagars grundlagsenlighet i sig. I dag prövas endast en föreskrifts grundlagsenlighet mot tillämpning i enskilda fall – och bara när den uppenbart strider mot grundlagen.

Med den verksamhet och övervakning Försvarets radioanstalt arbetar med är det snudd på omöjligt att pröva enskilda fall, helt enkelt för att övervakningen sker i det fördolda. Med en författningsdomstol finns det en möjlighet att människor känner en större anknytning till regeringsformen – de spelregler och principer som styr det svenska samhället.

I den grundlagsutredning som presenterades i slutet av 2008 fick de borgerliga och miljöpartiet vika sig för socialdemokraterna och vänsterpartiet. Vänstern var, och är alltjämt, emot en författningsdomstol. Detta motstånd från vänsterhåll är inte oväntat – att införa en möjlighet att pröva rättsakters enlighet med grundlagen ses av många i socialdemokratin som ett hot mot Sveriges tradition av ”starka regeringar”. Frånvaro av möjlighet till lagprövning kan dock få ödesdigra konsekvenser för Sveriges medborgare i framtiden.

I det samlade borgerliga och miljöpartistiska förslaget (DN 20/05) fanns en tydlig vilja att både stärka regeringsformens skydd för den privata integriteten men även stärkt möjlighet för medborgare att få dessa rättigheter prövade.

I takt med att vi dels får fler direktiv från EU som berör människors integritet, men även stiftar hemmabaserade lagar som FRA, blir det ofta oklart hur dessa ska förhålla sig till den svenska grundlagen.

Vi kommer i framtiden möta allt allvarligare problem där den privata integriteten står på spel. Att ha en stark grundlag och en författningsdomstol som enskilda medborgare kan vända sig till är den enda realistiska lösningen.

Det är inte heller hållbart att i längden möta varje stycke lagstiftning med relevans för integritetsfrågor genom halvdana säkerhetsspärrar. Vad som behövs är en genomgripande genomgång av vår författning som grundlagsutredningen initierade och därefter införandet av en ordentlig författningsdomstol.

Alice Åström, riksdagsledamot för Vänsterpartiet uttalade sig häromåret insiktsfullt om grundlagen: ”Grundlagen är inte starkare än de politiker som har att förvalta den” – och då måste man ställa sig

frågan: har inte regeringens agerande i FRA-frågan tydligt visat att våra politiker inte alltid är de bäst lämpade att tolka grundlagen?

Adam Cwejman

ordförande för Liberala ungdomsförbundet