År 2008 beslöt landstingsfullmäktige i enighet att det krävs besparingar på 361 miljoner för att få verksamhet och ekonomi att gå ihop i landstinget Västernorrland. Ansvaret för genomförandet ligger ytterst på landstingsstyrelsen , märk väl som kollektiv. De praktiska förslagen till besparingar ansvarar sjukhusdirektörerna för det vill säga att förse landstingsstyrelsen med beslutsunderlag för hur dessa 361 miljoner föreslås hanteras, således sparas. Ytterst ansvarig på tjänstemannasidan är landstingsdirektören.

Besparingarnas storlek fördelades per sjukhus och hittills har Ö-vik levererat konkreta förslag och Sollefteå är i princip klara. Däremot har inte Sundsvall levererat mer än en tredjedel vilket är sjukhusdirektörens ansvar. Det slutliga genomförandebeslutet ska tas av landstingsstyrelsen vilket ännu inte skett på grund av att man inte fått tillräckliga underlag som löser frågeställningarna. Att i det läget börja skylla på än den ena än den andra är ovärdigt en demokrati.

Ni sitter samtliga landstingsstyrelseledamöter i samma båt och är skyldiga att enas om ett besparingspaket som går att genomföra i praktiken oavsett hur det slutligen ser ut. Om ni inte löser uppgiften är risken stor att ni inte föreslås få ansvarsfrihet från revisorernas sida.

Nästa instans att döma blir säkerligen väljarna i september om ni inte löst uppgiften till dess. Att i detta läge ställa akutsjukhusen mot varandra är verkligen att inte ta sitt ansvar utan att försämra/ förstöra den vård som medborgarna faktiskt har rätt till. Att avsätta en eller flera politiker och tro sig att därmed ha löst uppgiften är också självbedrägeri

.Om någon ska avgå borde det i så fall vara hela landstingsstyrelsen som hittills ännu inte klarat sitt uppdrag.Ta er i kragen och lös uppgiften istället för att bråka. Detta gör minst skada för medborgarna i nuvarande situation. Ta sedan tillbaka rätten för landstingsdirektören att anställa samtliga högre chefer och lägg tillbaka detta ansvar till landstingsstyrelsen.

Landstingsdirektören ska även i en sådan situation alltid lämna förslag till styrelsen om vem som bör anställas som chef i varje situation. Se även till att när tjänstemännen efter upphandling i konkurrens tecknar kosultavtal i olika sammanhang , att landstingsstyrelsen och inte enskilda chefer har kontroll över och sanktionerar omfattningen på nyttjandet av konsulter. Slutligen bör de högsta cheferna anställas med en grundtjänst i botten och ett chefsförordnande på viss tid. Då kan chefer som inte levererar det som förväntas utifrån sin proffesion med omedelbar verkan flyttas till sin grundanställning utan att det kostar en massa extra att lösa ut vederbörande. Den förflyttade chef som i det läget inte accepterar sin nya situation kommer per automatik att söka sig till en annan arbetsgivare om man inte finner sig i sin nya situation. Därmed kommer personen att arbeta till sista arbetsdagen och inte kosta något i onödan.

Nils-Gunnar Molin

F d revisonsordförande och landstingsrevisor

under närmare 30 år