Den första tiden, när valparna i princip bara äter och sover, sköter tiken dem helt och hållet själv. Efter två veckor öppnas ögonen och de börjar skönja lite av den värld de fötts till. De är dessutom döva när de föds och ”öppnar upp öronen” vid ungefär samma tidpunkt som ögonen. För tiken Zelma var det första kullen – för matte Malin den tredje.

Assisterar du när valparna ska födas?

– Man ser när de är på väg, säger Malin som agerade ”barnmorska” när det var dags för Zelma. Förstföderskan var till en början lite konfunderad och förstod inte riktigt hur det hela skulle hanteras.

– Jag tog bort fosterhinnorna på de två första. Sedan fixade Zelma resten, säger matte och tittar stolt på den nyblivna modern.

För varje dag växer valparna. När de är månadsgamla får Malin ta vid allt mer. Valparna övergår då successivt till hundfoder. Fyra gånger per dygn ska de matas. Då slutar också tiken att göra rent efter dem och Malin tar hand om "resterna".

– Jag lägger ut tidningar som de gör sina behov på och efter ett tag går de själva till tidningen.

En lätt dressyr börjar också, genom att Malin kallar när det är matdags. Så småningom lär de sig komma på hennes kommando. Men det viktigaste och det som genomsyrar allt är umgänget med valparna.

– Att umgås med valparna – det är oerhört viktigt, påpekar Malin.

Så kommer dagen när de ska säljas?

– Visst känns det jobbigt, men man är förberedd på det.

Hur tar mamman det – söker hon inte efter sina små?

– Nej, egentligen inte. Hon brukar nog vara lite less på dem. De är ganska jobbiga när de blir större – och så är de många, säger Malin och skrattar.

Jack Russel är en intelligent och energisk ras som behöver få utlopp för all energi. De är mycket lättränade och älskar att arbeta. Många Jack Russells används också som filmhundar och är duktiga på att göra tricks.

– Jag ville ha en pigg, orädd och alert hund, förklarar Malin sitt eget val av hundras.

I familjen finns också sambon Johans rottweiler/schäfer Ozzy, katten Baloo och hunden Dixy som är en god lekkamrat till lillmatte Alina.

– Alina tycker mycket om hundarna och leker ofta med Dixy. Det blir en slags kurragömmalek.

Dixy är livlig och full av energi, Zelma tar igen sig från hundgörat en stund och kommer ner och hälsar. Båda stannar lydigt på tröskeln till köket. Matte höjer knappt rösten, visar bara ett varningens finger. Hit men inte längre – och det fungerar.

– Jag tror att är man lugn själv, då blir hundarna också lugna, funderar Malin.

Varför startade du en kennel?

– Vi förlorade vår son 2005. Han var två år då. Tyvärr bär Alina på samma sjukdom. Efter att något sådant hänt tar man bara en dag i taget. Det kanske gjorde att jag fick styrkan och så har man fått en annan syn på livet. Det är viktigt att försöka uppfylla drömmarna i livet. Min dröm har varit bland annat hundarna, säger Malin Värnholm, som nu ser fram emot att snön ska försvinna från skogen.

– Då får hundarna springa lösa och får utlopp för sin energi. Då mår de bra!