Han sammanfattar uppdraget som generaldirektör för Svenska Institutet med orden: att sätta Sverige på kartan.

– Det kan underlätta för svenskar på alla områden, säger han och betraktar Kungliga slottet genom fönstret i tjänsterummet i Gamla Stan.

Uppdraget krävde naturligtvis duktiga medarbetare (ett hundratal), idogt arbete och vissa personliga egenskaper.

– Jag är utåtriktad och pedagogisk. Jag gillar att komprimera saker till ett budskap. Jag tycker mig även vara social, men jag vet inte om mina medarbetare skulle hålla med om det.

Hans utåtriktade läggning stimulerades av utländska journalister, yrkeskollegor till fadern, som gästade hemmet på Östermalm. Tydligen märktes läggningen tidigt.

– Äldre minns mig som ett väldigt pratigt barn. Det var störande.

Även intresset för politik och samhälle vaknade tidigt. I 15-årsåldern satt han i Östra real gymnasiets filmsal och tittade på Erwin Leisers film om koncentrationslägren. Livet därefter var sig inte likt.

– Jag reagerade väldigt starkt på filmen.

Ett halvt år senare renderade känslorna i en granskande - och uppmärksammad – artikel i Svenska Dagbladet. Engagemang för flyktingar i vid bemärkelse blev sedermera hans adelsmärke.

Tiden som riksdagsledamot minns han främst som långtråkig och nedtyngd av byråkrati.

– Jag tyckte inte alls att det var märkvärdigt att sitta i Riksdagen. Men efteråt tycker jag att det var det mest hedrande jag varit med om – ha blivit utvald direkt av svenska folket.

Ett av Olle Wästbergs mest spektakulära hopp var från den starkt politiska posten som statssekreterare på finansdepartementet till den publicistiska rollen som Expressens chefredaktör.

– Det var en häftig övergång. Men för mig kändes den naturlig, eftersom jag under flera år hade sommarjobbat på Expressens ledarsidor.

Ännu mer uppmärksammad blev hans påtvingade sorti efter blott tre år, bland annat på grund av oenighet med ägarfamiljen om hur den sjunkande upplagan skulle tacklas. Likväl klarade han motgången väl.

– Eftersom jag kunde föra fram mina synpunkter offentligt, blev det hela inte så chockartat för mig. Jag klarade mig nog tack vare mitt goda självförtroende från barndomen - liksom mitt personliga nätverk. Jag kände mig aldrig ensam och övergiven och har en härlig och tålig familj.

Trots karriärens variationsrikedom kan den sammanfattas med ett enda ord, enligt Olle Wästberg själv:

– Kommunikation. Det är roligt att kommunicera, att pedagogisera. Roligast blir det när det fungerar och inga missförstånd uppstår.