De träffades för första gången på en konferens på Örebro slott, där handikappforskning var temat. Båda vill medverka till att människor med funktionshinder får ett bättre liv. Sedan 1993 har Jamie jobbat intensivt med just handikappfrågor.

Upprinnelsen till hennes engagemang var en olycka 1991. Hon var 36 år och ville lära sig rida då hennes döttrar, då sex och nio år gamla, gick på ridskola.

– Vid en ridlektion kastade hästen av mig, jag bröt ryggen och blev förlamad från bröstet och nedåt. Sedan dess har jag varit beroende av rullstol, säger Jamie.

På årsdagen efter olyckan grät hon, medan hon på tvåårsdagen firade med champagne.

– Det var roligare att fira än att gråta. Jag hade ju överlevt och mina två flickor hade kvar sin mamma. Jag kunde ha dött om jag hade brutit nacken och inte bara ryggen, säger hon.

Sedan dess har hon firat årsdagen på något vis. På tioårsdagen, till exempel, bjöd hon 150 personer på mat och blues.

– Då kunde jag fira att jag hade fått ett bra liv, hade ett roligt arbete och många nya vänner här i Sverige.

Vi träffas i Jamies hem i Smöråker, en och halv mil väster om Härnösand. Hit flyttade hon och Sverker för fem år sedan. Den gula enplansvillan ligger idylliskt intill Brunnesjön.

– Numera kan jag sitta på altanen och se ut över sjön när jag jobbar, det är fantastiskt att kunna jobba hemifrån, säger hon.

Varje dag leder Jamie med hjälp av skype den europeiska handikapporganisationen ENIL, European Network on Independent Living. Hennes medarbetare sitter i Valencia, Dublin, Stockholm och Ljubliana. Det ger det henne möjlighet att på distans samarbeta med bland annat Europakommissionen i arbetet att utveckla en bättre handikappolitik runt om i Europa. Tidigare fick hon pendla till Stockholm en gång i veckan.

Jamie har sina rötter i Ohio i USA. Familjen tillhörde den lägre medelklassen och hon växte upp tillsammans med sex syskon. Hennes mamma tyckte det var viktigt att barnen skulle få en riktig utbildning och så småningom började Jamie läsa på universitet. Men hennes dröm redan som 14-åring var att åka till Europa och då Frankrike.

– Min mormor var ju halvfransk, så det var väl därför, säger hon.

Nitton år gammal kom hon till Paris för att läsa franska. Så småningom bildade hon familj och bodde en tid också i Schweiz. 1991 flyttade hon till Stockholm, där olyckan inträffade. Då hade hon också en handelsutbildning i bagaget och fick jobb som internationell sekreterare inom DHR, De Handikappades Riksförbund. Så småningom började hon också arbeta politiskt och då för Miljöpartiet och satt som ordförande för Mp i Stockholm stad och var ledamot i socialnämnden. Sedan blev det två år i partistyrelsen och Härnösands socialnämnd. Nu har hon också gett sig i kast med landstingspolitik och är tredje namn på listan.

Det blir förstås heta diskussioner hemma vid köksbordet, då du och din man jobbar för olika partier och block?

– Ja ibland undrar Sverker vad vi hittat på och visst diskuterar vi ibland, men det är inga problem, jag är en kristen miljöpartist och Sverker en grön kristdemokrat, säger hon och skrattar.

Hur ska du fira födelsedagen?

– Jag har planer på att fira den på en flotte i Gussjön tillsammans med Sverker och Kapka, en vän från Bulgarien, samt vänner från Härnösand. Den 3 september planerar jag och Sverker en politisk fest på Smöråkers föreningshus eftersom vi båda står på landstingslistan inför valet. Men den riktigt stora festen blir först nästa år då jag ska fira 20 år med min nya livsstil, säger Jamie.