I dag är de sju till antalet och alla bor på Forsse Herrgård i Österforse, tidigare Graningeverkens gamla bruksherrgård, som ligger intill Faxälven.

Förutom Karin och hennes make Torsten huserar här Ulpu, Love, Jaco, Henna och Izabella, alla strävhåriga taxar i varierande storlekar. Det har gått femtio år sedan hon köpte sin första tax. Tidigare hade hon haft både spets och lapphund.

Vad är det som tilltalar dig med rasen?

– De är så otroligt klipska och kloka och de är också duktiga spårhundar, säger Karin.

Finns det några nackdelar?

– De kan vara lite skälliga, men det är bra, då vet vi när vi det kommer främmande.

1976 började Karin tävla med sina taxar på elitnivå och de har fått många fina utmärkelser tillsammans genom åren och tillhör de vinstrikaste i landet. Två av hennes nuvarande taxar, så kallade kanintaxar, är båda internationella champions. Jaco, till exempel, blev för tre år sedan utsedd till Sveriges finaste och vackraste tax vid en tävling i Österbybruk i Uppland. Makarna har fram till för några år sedan också drivit kenneln Lundarnas.

Karin har sina rötter i Älvsbyn i Norrbottens län, där hon växte upp som ensambarn. Efter real- och studentexamen fortsatte hon studierna på lärarseminariet i Härnösand. Hennes första lärartjänst var i Brunflo kommun. Därefter jobbade hon under fjorton år i Dalarna. Under gymnasietiden i Boden hade hon träffat sin blivande make Torsten Lund och 1976 flyttade de till Österforse och bosatte sig på Forsse Herrgård. Maken tillträdde en tjänst som skoldirektör och Karin fick jobb på Remsle skola, där hon först arbetade som speciallärare och sedan som specialpedagog fram till sin pensionering.

– Jag har under hela min aktiva lärartid haft fokus inställt på elever med svårigheter.

Detta ledde till att hon vidareutbildade sig och läste specialpedagogik vid universitet och högskolor, bland annat Stockholm, Göteborg och Umeå. Hon anser att den viktigaste, men också den svåraste uppgiften en lärare har är att skapa motivation för sina elever.

Karin är till sin läggning envis, vilket har hjälpt henne att i hela sitt arbetsliv ställa upp för barn och elever med problem i den vanliga skolan.

– Min belöning var när jag såg att mina elever löste koden och gick vidare i livet, säger hon.

Kan du ge några exempel?

– Jag hade en elev som trots flera år i "vanlig" skola inte kunde lära sig läsa. Jag visste att han var intresserad av fiske och jakt och tog då med mig fiske- och jaktböcker till skolan. Jag läste högt för honom i dessa böcker och han lyssnade. Han upptäckte då nyttan med att kunna läsa – inte bara "mor ror", utan viktigare saker sedda ur hans perspektiv gick läsinlärningen snabbt. En annan elev fann samma nytta i körkortsboken. En dag, flera år senare kom en raggarbil upp på gården med en massa ungdomar Det var den här pojken som stolt ville visa sitt körkort och sin bil – det är en av mina största segrar, säger Karin.

Bor: Österforse, Långsele.

Fyller: 80 år den 29 augusti.

Familj: Maken Torsten, taxarna Ulpu, Love, Jaco, Henna och Izabella.

Arbetsliv: Lärare.

Föreningsliv: Medlem i Rebeccorna, Inner Wheel, Svenska Kennelklubben, Speciallärarförening.

Intressen: Hundar, hundsport, hemslöjd och vävning, stugan i Sälen.

Smultronställe: "Mitt Shangri La är Fredriksberg i Säfsnäs kommun, Dalarna i de trakter dä skalden Dan Andersson skapade många av sina mästervkerk." Hemmet i Forsse är hennes lokala "smultronställe."

Min styrka: Envis.

Min svaghet: ”Min oförmåga att inse att dygnet trots allt bara har 24 timmar.”

Visdomsord: Bättre minsta handling än största avsikt.

Firar: Med Öppet hus på Forsse Herrgård.