Sladdar loss för hela slanten
André Nordin var inte ett dugg motorintresserad tidigare.
– 2005 köpte jag en bil. Det är kul att sladda och nu är jag fast.
Systersonen Alexander Isaksson fick nyligen körkort och har blivit lika såld på sporten.
Relaterat
Artikelbilder
André körde hårt och fick plocka bort ett slutkört däck från fälgen.Bild: Robbin Norgren
Alexander och André kör Nissan.Bild: Robbin Norgren
Fakta
Drifting
Finns med i svenska bilsportförbundet. Förarna framför sina bilar (bakhjulsdrivna) och gör kontrollerade sladdar i sidled på en asfalterad bana eller slinga. Grunden till tävlingsformen började för cirka trettio år sedan uppe i bergen i Japan. I Sverige kördes de första tävlingarna 2005.
Tre domare finns på plats i Köpmanholmen. Man bedömer fart ihop med snygg linje genom banan och hur brett bilen sladdar.
I den lägre klassen Street går det bra att tävla med vilken bil som helst, bara föraren har godkänd hjälm och heltäckande klädsel. Det är först i den högre klassen Pro som det blir krav på säkerhetsbur i bilen och overall.
I Pro kör man också två och två där den ena bilen startar med några sekunders försprång och den andra ska följa den första bilens linje och helst ligga så nära som möjligt utan att krocka.
Drifting växer i Sverige – och i Örnsköldsvik är den stekhet.
– Ö-vik är driftingens huvudstad i Sverige, säger Kenneth Andersson som är ansvarig för Holeshot Drifting Series.
Efter Vilhelmina, Östersund och Mittsverigebanan i Härnösand blir det driftingfest vid kajen i Köpmanholmen i helgen. På en stor asfaltyta med bra utrymme för mycket publik
André Nordin, 29, är här några dagar innan tävlingen och testar sin Nissan 200 SX. Undertecknad får åka med på en sväng. Det var häftigt. André har full koll på sin kärra.
– Jag såg filmer på nätet från Japan där sporten är stor och tyckte det såg häftigt ut. Jag kunde ingenting om bilar förut och är självlärd.
Nordin är inne på sin tredje bil. Den högerstyrda Nissan inhandlades i England förra året – kostade 60 000 kronor – motorn är på 370 hästkrafter. Den är ombyggd i år och är godkänd som gatubil. André säger att det är hans bästa bil – men inte den extremaste.
Vad gör drifting så roligt?
– Det går fort, kul med rök, och det är roligt att ligga på ställ. Däcken ska spinna hela tiden. Det är skönt att kontrollera bilen.
När han tränar kör han på begagnade däck men när det är dags för tävling åker nya på.
André tror att det kommer att ta ungefär en och en halv minut att köra banan i Köpmanholmen. Och han tippar på att han når en hastighet av lite över 100 km/h som mest.
– Problemet är att jag har de sämsta tävlingsnerverna. Jag blir övertaggad.
Drifting är en bedömningssport och domarna kikar på vinkel, fart och linje.
Alexander Isaksson har i motsats till André alltid haft ett stort motorintresse. När han i år började med drifting har han lagt motorcrossen åt sidan.
– När jag provade drifting för första gången kände jag direkt att det här är min grej, säger han
19-årige Alexander har tävlat två gånger och vunnit båda. Han har fått en däcksponsor.
– Jag satsar hårt på det här och siktar uppåt i klasserna.
Även Alexander kör en Nissan som är köpt i England.
23 är anmälda till tävlingen i Köpmanholmen.
RSS