Tänkte också skriva om att en av de få sansade personer jag pratat med den senaste veckan är vår prao, niondeklassaren Amanda. Häromdagen sade hon något i stil med att "visst är det kul om Foppa spelar, men det viktigaste är väl att Modo vinner".

Bra sagt, Amanda. Väldigt bra, eftersom det är laget allt handlar om och Modo är i akut poängbehov. Torsk mot Skellefteå och det hade varit krisrubriker – igen.
Ändå sitter man där, 15.21 in i första perioden, och mumlar "jisses Amalia, den där karln är inte sann!"

Allvarligt, inte ens den mest kreative Rekord-Magasinsredaktören eller Bustertecknaren hade kunnat hitta en bättre story.
Foppa var inte briljant, han såg stundtals rostig ut, han kom fel i positionerna och hade hög fel procent. I drygt tio minuter.

Sedan såg det ut som om han blev förbaskad, blev så där tjurig som bara Peter Forsberg kan bli och sedan vände han bort Erik Andersson och tryckte upp pucken i Andreas Hadelövs vänstra kryss. Världsklass – och en klassiker.

Men framförallt sanslöst av en spelare som inte spelat hockey på tio månader, som så sent som i torsdags förmiddag var osäker på spel och som fortfarande har ont i den där "fotjäveln". Han behövde en knapp kvart att visa att han fortfarande är en makalös hockeyspelare.

Han har överraskat oss förut och nu gjorde han det igen och det bästa är att han bara visade glimtvis vad han kan åstadkomma. Tillåter högerfoten mer spel så kommer han och hans omgivning bli ännu bättre och vi kommer att få stor underhållning framöver. Var så säkra.

Men det vi fick se i går var också en fantastisk show, och en enorm laginsats.
Med Peter Forsberg har Modo också fått ett helt annat djup i truppen, och spelet har fått en annan dimension. Eller som Harri Rindell sa:
– Det var kul att se pojkarna spela så jäkla fint.

Han sade en massa annat också, som att många har lyft sig sedan Foppa klev in i truppen, att 21:an sprider glädje omkring sig och att Harri själv inte trodde att Peter skulle vara så bra.
– Den här kvällen kommer jag att minnas länge, säger Harri.

Men framförallt gladdes han nog åt laginsatsen, åt spelet och åt några andra plusvarianter än Peter Forsbergs comeback.
Som den makalösa förstakedjan som fortsätter att producera.
Som Hasse Jonssons comeback efter tre månaders frånvaro.

Som fjärdekedjan med Marco Tuokko och Sami Torkki som två adrenalinstinna finländare som jagade livet ur sina motståndare.

Som Michal Zajkowski, den ifrågasatte. "Zacke" var alldeles utmärkt i en svår match.
Till sist: ishockey är en fascinerande sport. Modo vann, och rasade ned under slutspelsstrecket...