Alexander Steen har precis avslutat säsongens tredje ispass när Sporten träffar honom för en kopp kaffe som snart blir både en och två påtårar under ett öppenhjärtigt samtal. För Alexander Steen är Örnsköldsvik hemma, trots att han flyttade hit först som 20-åring.

Ett hem som skiljer sig drastiskt från hans hemstad under vintrarna, St. Louis. Staden rankas som en av de farligaste i hela USA.

– St. Louis är topp tre-fyra farligaste städerna i USA. Det händer sjuka grejer där. Dave Scatchard, en lagkamrat, skulle åka och hämta mat efter en match och då såg han någon bli knivhuggen. Det är mycket skit, skottlossning varenda kväll känns det som.

Alexander Steen får uppleva den brutala verkligheten på första parkett.

– Jag har en polare där som räddar hundar som jag har följt med. Folk avlar hundar för hundslagsmål och när de torskar skickar de ut dem på gatorna. Vi åker ut och hämtar in dem till djurskyddsorganisationer, kollar att de är friska.

– Man har sett helvetiska saker, knivhuggna hundar. När hundar springer förbi en tomt skjuter folk på dem. En hund vi tog in hade tre skott i bakbenen, på en annan hade de kapat bägge baktassarna. Det är helt sjukt, så man kan säga att det är lite farligt på den sidan av stan.

Det är inte bara kriminalitet som gör St. Louis till en farlig plats att leva på. På vårkanten är tornados vanligt förekommande och i år nådde stormandet rekordnivåer.

– Man sprang ner i källaren en gång i veckan ett tag. Jag tog lätt på det i början och tänkte att det är inget som slår i genom där jag bor. Men sedan kom tornadon Joplin som rev sönder hela staden och dödade 150 till 200 personer. Man fick mer respekt för det så när man hör varningssirenerna nu springer man ner i källaren.

Trots allt detta trivs Alexander Steen bra i staden. Han bor i stadens västra delar som inte är drabbade av kriminaliteten. När det inte stormar är vädret är behagligt, redan i februari har St. Louis svensk sommarvärme.

– Man försöker att inte besöka den sämre sidan av staden. Annars är det en bra stad. Det är tillräckligt stort för att ha något att göra, men det är ingen jättestress och inte så mycket trafik. Jag klarar inte av att sitta en och en halv timme i bilen som man fick göra i Toronto.

St. Louis Blues hade lapp på luckan alla sina matcher den gångna säsongen. Året innan var det bara en handfull som inte var slutsålda, detta trots att laget missat slutspel de två senaste säsongerna.

– Vi har ett väldigt ungt lag som inte har kommit över den där sista biten. Men det känns som att vi är på G nu.

Alexander Steen är en viktig kugge i ett lag som består av unga stjärnor som David Perron, Alex Pietrangelo, T.J Oshie, David Backes, Chris Stewart och Patrik Berglund.

Steen, som är assisterande kapten, har tredje mest speltid av lagets forwards och hans 51 poäng var fjärde bäst i laget.

– Det har fungerat väldigt bra här. Jag har en mer offensiv roll och spelar till exempel back i power play. Det har varit skitkul. Men jag har en stolthet i det andra jag gör, försvarsjobbet, att spela mycket mot Sedinarna och sådana spelare.

Som småbarnsförälder är det inte bara på isen Alexander Steen måste ta ansvar.

– Det är skitkul att vara på pappa. Jag har två jättebra grabbar, de är lugna och roliga. De är två helt olika personligheter, den äldsta är inte så förtjust i sport men den yngre har nästan fått igång honom. Innan var det inte mycket, då tog jag ut honom på uppfarten för att spela hockey men efter fyra minuter var det slut och han gick in i huset igen.

– Vi har haft tur, de har inte haft några större problem och de har fått varit friska.

Alexander Steen vet bättre än de flesta att ett barn hälsa inte är något man kan ta för givet. Hans lillebror Amadeus gick bort innan han ens fått fira sin första födelsedag.

– Jag var sex år och minns lite grejer här och där men inte hur sjuk han var. Men man tänker på det nu och då, vad han hade varit för människa. Han hade varit 21 nu och man undrar hur mycket vi hade hängt och så. Hans namn lever i alla fall vidare genom den fond vi startat i hans namn.

Fikastunden lider mot sitt slut. Alexander Steen skiner upp när den årliga fotbollsmatchen hans kompisgäng, bestående av bland annat hockeyspelarna Victor och Oscar Hedman, Michal Zajkowski och Tobias Viklund spelar mot ett lag med föredetta fotbollsspelare.

– Det började som en kul grej men nu har det skenat totalt. Vi har nya matchställ varje år, pokal, MVP, prisutdelning. Folk bokar semestern runt matchen för att kunna vara med, det är riktigt kul.

– Vi torskade första året på ett bedrövligt sätt men sedan har vi vunnit fyra år i rad. Jag har hängt ett mål fem år i rad, och ändå var det första året jag spelade forward i år, säger Alexander och tillägger leende:

– Pokalen står i mitt hus för fjärde året i rad, det börjar bli en solring runt den så jag måste byta plats.

I höst börjar jakten på en annan pokal.

– Vi har behållit stommen och lagt till några veteraner som vunnit. Det känns som vi har ett ordentligt lag nu och vi är ruggigt nära att bli riktigt, riktigt bra.