– Vi hade varsin ”reservmake” uppsatt på väggen under Turin-turneringen, avslöjar Anette Norberg för Sporten.

I all idrott är det mentala momentet oerhört viktigt.

Ofta är det bokstavligen ”guld värt” att kunna slappna av när det gäller som mest. Som när Anette Norberg för sista gången böjde sig ned för att rengöra den nära 20 kilo tunga curlingstenen i OS-arenan i Turin – och började förbereda sig för den valda uppgiften ”dubbelknack”.

– Jag hade en otroligt häftig känsla i kroppen när jag gick in i min ”bubbla” för att kunna sätta stenen som jag ville. Jag visste att jag skulle klara av det. Man njuter lika mycket varje gång man ser TV-bilderna.

– Jag har inget emot att hamna i det läget igen i en OS-final, men det vore förstås ännu skönare om vi kunde ha avgjort det hela lite tidigare, säger Anette Norberg som tillsammans med sin syster Cathrine Lindahl samt Eva Lund och Anna Le Moine laddade upp med ett elitserieguld i Sollefteå i januari.

Precis som man gjorde 2006 för övrigt. Uppladdningen inför stundande OS liknar också det upplägg lag Norberg hade inför Turin.

– Det finns ju ingen anledning att ändra på något som fungerade så bra, resonerar Anette.

Men för en av lagmedlemmarna har uppladdningen inför det här mästerskapet ändå blivit klart annorlunda. För den i Östersund boende Cathrine.

– Tidigare år har jag fått träna många pass ensam, men sedan i höstas har jag haft ledigt från mitt ordinarie jobb . Jag har tagit flyget ned till Stockholm för att träna kvalitativt med de andra tjejerna en dag i veckan – utöver de träningsläger och turneringar vi bokat in.

En förbättring som märkts.

– Ja, så här bra har jag aldrig varit, säger Cathrine tvärsäkert och vill passa på att ta död på det rykte som spreds i höstas att lag Norberg splittras efter OS.

– Det har inte tagits några sådana beslut överhuvudtaget. Vi får se hur det går i OS och hur det känns efteråt, säger Cathrine som nu gör sin tredje OS-start.

Det första innehåller dock inga roliga minnen.

– Curlingen var med som uppvisningssport i Albertville 1992, men det mesta gick galet. Kylsystemet gick sönder så vi fick sopa bort vatten från isen.

– Turneringen var dessutom upplagd så att man bara hade råd att förlora en match och det gjorde vi tyvärr snabbt. Till råga på allt bodde vi flera mil från OS-byn, så mer än en hockeymatch hann vi inte se.

Syster Anette var med på ett hörn redan 1988 som reserv i Elisabeth Gustafssons silverlag i Calgary.

– Turneringen minns jag inte så mycket ifrån, men prisutdelningen i de centrala delarna av Calgary var en enorm upplevelse. Det var ett jättehav av människor som mötte en när man klev ut på scenen...

Minnena från OS 2006 är givetvis enbart positiva.

– Framförallt var det väldigt roligt att bo tillsammans med de andra aktiva. Men det kändes lite konstigt att hockeystjärnorna från NHL hade koll på vilka vi var när vi möttes i matsalen, skrattar systrarna.

Hockeykillarna fick däremot inte vara med i den inre kretsen i uppladdningen.

– Nej, förbundskaptenen Stefan Hasselborg hade redan valt ut fyra fotbollskillar som våra ”reservmakar” under turneringen, avslöjar Anette Norberg.

Vem som valde vem får vi inte reda på. Däremot att chansen till en upprepning av OS-guldet är god.

– Det är skönt att slå lite ur underläge den här gången. Vi är ett bättre curlinglag nu än då, men motståndet är tuffare den här gången. Det finns en fem-sex lag som kan vinna – och vi är ett av dem, klargör Anette.