Sofia Jakobsson har ett minst sagt händelserikt år bakom sig.

Bara några månader efter sin landslagsdebut mot England var hon med och tog VM-brons i Tyskland och sedan blev hon proffs i Ryssland.

Där blev det succé för den 22-åriga supertalangen från Örnsköldsvik som öste in mål för sitt Rossiyanka och vann guld.

Nu ska hon försöka ta en plats i förbundskaptenen Thomas Dennerbys startelva.

– Det är hård konkurrens om platserna men jag har utvecklats mycket under det här året och ska göra allt jag kan för att försöka övertyga honom om att jag är redo för större uppgifter, säger hon.

Det är bara några dagar kvar till premiären där ni ställs mot Sydafrika. Är du nervös?

– Inte det minsta faktiskt. Jag är bara jäkligt inspirerad. Det är få förunnat att vara med om något sådant här.

Du har en lång och intensiv säsong bakom dig. Hur är formen?

– Benen kändes ganska tunga innan och det gick väl inget vidare i matcherna mot Japan och USA men vi har tränat hårt sedan dess och nu känner jag mig betydligt rappare.

Har du fått vara ledig något i sommar?

– Jag var hemma i Örnsköldsvik i en vecka innan OS-lägret och bara tog det lugnt. Det var otroligt skönt. Jag behövde verkligen det.

Hur var det att lämna Umeå och flytta till Krasnoarmeysk?

– Det var utvecklande. Inte bara fotbollsmässigt utan även på det personliga planet men jag var rätt skeptisk när jag flyttade dit. Jag visste ju inte så mycket om vare sig klubben eller staden och det är klart det kändes jobbigt att lämna alla mina nära och kära. Fast jag kände direkt att jag skulle trivas där när jag kom dit. Alla var så himla hjälpsamma och vänliga.

Det har varit mycket spekulation om var du ska spela nästa säsong. Har det påverkat dig på något sätt?

– Inte direkt. Jag har inte tänkt alls på det den senaste tiden utan helt lagt det åt sidan. Förhoppningen var att allt skulle vara klart innan OS men jag får ta itu med det efteråt i stället.

Ni tog brons i VM. Hur ser du på era chanser att gå hela vägen i OS?

– Vi har ett minst lika bra lag som förra året och det har sett bra ut på träningarna så guld är inte någon omöjlighet men vi måste spela på toppen av vår förmåga och samtidigt ha lite tur.

Vid sidan av er. Vem ser du som vårt största OS-hopp?

– Det skulle inte förvåna mig om Sara Sjöström tar någon medalj. Hon är väldigt duktig.

Kommer du att följa någon av de andra tävlingarna?

– Vi kommer hålla till en bit utanför OS-byn under gruppspelet så det lär bli svårt att se något på plats men förhoppningsvis kommer jag att kunna se det mesta på teve.

Vilket är ditt bästa OS-minne?

– Jag kan inte komma på något speciellt så här på rak arm men förhoppningsvis kan vi skapa egna minnen nu i sommar.