Startskottet för vinter-OS närmar sig med stormsteg. Nervositeten och spänningen hos värdnationen Kanada är påtaglig. Medaljer är det enda som räknas. Och det ska helst vara av ädlaste valör.

När Kanada för tredje gången står som värd för ett olympiskt spel är förväntningarna på hemmaplan enorma. De senaste två gångerna, Montreal 1976 och Calgary 1988, mäktade inte nationen med att ta ett enda guld.

Det ska inte upprepas i Vancouver.

Kanada har sedan 2002 pumpat in cirka 117 miljoner kanadensiska dollar, motsvarande 840 miljoner kronor, i kampanjen "Own the podium". En finansiell satsning på att bygga framgångsrika vintersportstjärnor.

En trupp på 206 idrottsmän som ska försöka nå upp till målet att ro hem 35 medaljer, att jämföra med 24 medaljer i Turin 2006.

En som känner av pressen är skridskoåkaren Clara Hughes som vann guld på 5 000 meter i Turin. Med fem olympiska spel på meritlistan bär hon den kanadensiska flaggan på invigningen, natten mot lördag svensk tid.

Första chansen kommer i herrarnas störtlopp på lördag. Manny Osborne-Paradise är en av favoriterna och samma dag ska den regerande OS-mästarinnan Jennifer Heil försöka frälsa hemmapubliken när damernas puckelpist avgörs i Cypress Mountain.

Störst press har nog ändå ishockeyherrarna. Ett stjärnfyllt lag ska återupprätta hedern efter fiaskot med sjundeplatsen för fyra år sedan. Medborgarna kräver ett guld och pressen på spelarna beskrivs som enorm av kanadensiska medier.

Ett ishockeyguld slår allt annat. Inte ens den normalt pricksäkre professorn Daniel Johnson vid Colorado Collage törs tippa vilka som vinner ishockeyn. Däremot visar hans beräkningar att Kanada tar 27 medaljer. En mer än USA och Norge som tar 26 vardera. Johnson har gjort samma kalkyler de senaste fem OS-tävlingarna och har en träffsäkerhet på 94 procent.