Jennifer törs hoppas igen efter USA-operation "Jag vill visa andra vilket helvete det har varit"
Men efter en operation i USA har Jennifer de Wall fått livet tillbaka.
– Jag känner mig som en helt ny människa! berättar 18-åringen glädjestrålande.
Relaterat
Operationen i Nebraska genomfördes 3 december 2008. Jennifer var yngsta patienten hittills.
Talangen Jennifer fick ge upp idrottskarriären vid 14 år. Hon spelade hockey med killarna i Höga kusten och var på gång in i Modos damlag och hockeygymnasiet i Ö-vik.
Plötsligt vände allt för idrottstokiga Jennifer i Nordingrå, 14 år och på väg att fylla 15, och på elitnivå i Ångermanland både i fotboll i Höga kusten och ishockey i Modo och just i färd att bli antagen till hockeygymnasiet i Örnsköldsvik.
På en vanlig träning i januari 2006 kolliderade hon olyckligt med en medspelare, fick en axel på käken och föll med huvudet i isen.
– Jag svimmade. Käken var jättesned när jag vaknade upp på sjukhuset. Nacke, rygg och huvud koncentrerade de sig inte alls på, minns hon och sammanfattar egentligen kärnan i tre års lidande.
Käken kapades vid en operation i Umeå. Så tolkade man att besvären skulle försvinna. Kruxet var att Jennifer hade ont ändå, mycket ont, ständig huvudvärk och svåra smärtor varje dag.
Länssjukhuset i Sundsvall, Karolinska sjukhuset och Astrid Lindgrens barnsjukhus i Stockholm lyckades inte heller klara ut problemen. Deras dom löd att hon skulle lära sig att leva med smärtan.
Till sist, mer av en slump, fick familjen nys om läkaren Åke Nyström som behandlar whiplash-skador – pisksnärtskador – i USA.
I december för ett halvår lades så Jennifer på operationsbordet i Nebraska Medical Center. Två timmar senare var hon på väg tillbaka till ett liv utan smärta.
I dag är hon en 18-åring full av glädje i rösten och framtidstro:
Jennifer och hennes föräldrar har anmält fallet som en felbehandling och fått avslag. De har också sökt stöd från landstinget till USA-operationen, i allt en affär på mer än 94 000 kronor, och fått avslag.
Båda sakerna drivs nu vidare genom överklagande till länsrätten.
– Jag skiter egentligen fullständigt i pengarna. Men jag vill rädda andra också. Jag vill visa vilket helvete det har varit och det finns fler som får kämpa, menar Jennifer.
Läs hela artikeln i Tidningen Ångermanland och Örnskökdsviks Allehanda

























