Skrivet 5 jan 2010 15:58 Gladiatan (Ej registrerad)

En sjukdom som får proteinet att stelna?Protein stelnar av värme..man kan
då tänkasej microvågor? Även sjuklig förbränning som höjer värmen i nerv-
systemet-hjärnan? Här kan man misstänka infektion tex??Det blir lätt inva-
sion av bakterier-organismer i inflammerade områden, även cancer trivs där.

Skador på nervsystemet tex ryggmärgen-hjärnan.Dessa kan ha åstadkommits av slag, olyckor innom tex idrott.
Proteinsjukdomar-Prioner..känns det bekant?

Skrivet 17 dec 2009 13:21 prioritera liv (Ej registrerad)

De allra flesta som dör får morfin i livets slutskede"ingen skall behöva lida i onödan"
Jag vill leva fram till döden.
Vet någon hur lång tid döden tar?
När jag var barn "låg man för döden" i veckor och månader .
Tack vare morfinet så tar döden -i genomsnitt- fyra dygn.
Morfinet gör att törst och hungerkänslor försvinner. Dödsorsak är ofta cirkulationskollaps som föjd av uttorkning.
Vad är dödshjälp?

Skrivet 16 dec 2009 14:38 Seisma (Ej registrerad)

Jag vet inte helt sækert om det ær en bra ide att leka Gud, som bestæmmer øver liv och død.Hur det æn ær så ær frågan, om att bestæmma øver sin egen død, en vældigt komplicerad fråga. En sak vågar jag med bestæmdhet sæga, att sjælvmord oberoende av den situation man befinner sig i, går emot de himmelska principerna. Innan man defenetivt tar ett avgørande i frågan, så borde man finna svar på frågor som:
Varfør blir mæniskor sjuka?
Varfør møter vi hela tiden svårigheter i våra liv?
Varfør uppstår stora katastrofer?
Varfør uppstår krig? Etc, etc.
Sker dessa hændelser av en ren tillfællighet? Enligt mitt sætt att se existerar inga tillfælligheter. Helt enkelt tillåts ingenting att ske av en slump, det finns orsaker bakom varje hændelseførlopp.
Hur kan vi vara så dåraktiga att vi tror att vi kan fly undan den karmiska återgældningen som vi skapat under våra existenser, genom att førsøka smita undan. Vi flyttar bara fram det karmiska lidandet eller ænnu værre bær den åt någon annan

Skrivet 15 dec 2009 18:10 Sjuksköterska (Ej registrerad)

Lars-Olov är beundransvärd i det att han ställer upp för den här saken och låter sig intervjuas och visar sig i sin nedbrytande sjukdom för omvärlden. De flesta i hans situation går i stället in i en tystnad och en sorg, en depression, som i och för sig är mycket förståelig - eftersom de lever med vetskapen att allt snart är slut. Vi kommer ju alla en dag till livets slut - men det är en sak att veta om att detta är snart förestående, och en helt annan att leva som om döden inte funnes. Lars-Olov VET att snart är det slut. Men han ställer upp, inte bara för sig själv, utan lika mycket för andra som är dödssjuka och som också skulle vilja ha myndigheternas förståelse att han/hon vill bestämma över sitt eget livsslut.
En förening finns, - www.rtvd.nu - där vi alla kan visa sitt stöd för denna sak.
Lars-Olov - hoppas Du får en lugn död på Dina egna villkor!

Skrivet 15 dec 2009 13:27 RJN (Ej registrerad)

Rädda liv (Ej registrerad) skrev: Jag antar att rätten att välja när man skall få dö skall gälla lika för alla. I så fall skall ingen hjälpa en person som har försökt begå självmord. Det innebär också att vakterna som inte hjälpte fången som hade hängt sig gjorde helt rätt.

Det här är ett bra ämne att ta upp för det kommer troligtvis aldrig att bli så man får bestämma när man skall dö. Själv tycker jag att man skall få bestämma när man skall dö. Det finns människor som mår dåligt i hela sitt liv utan att få hjälp vilket vi har sett vid ett flertal gånger tagit en ände med förskräckelse. Dom kan ha gjort självmordsförsök flera gånger men stoppats. Tillslut har någon annan oskyldig dödats pga deras mående det måste va bättre dom tagit sig själv av daga istället. Vad det gäller fången hoppas jag vakterna åker på vållande till annans död. För än får vi inte bestämma när vi skall dö.

Skrivet 15 dec 2009 00:46 K (Ej registrerad)

Mina tankar går till dig Kattis och eran familj...måste ha varit fruktansvärt att se sin pappa i sådant tillstånd..att ta ifrån en människas värdighet ska man inte ha rätt till...man kan disskutera detta ämne till leda..det borde vara alla människors rätt att få välja sitt eget öde...om man vet en person har en plågsam sjukdom vad har vi då för rätt att neka denna ett slut i värdighet?

Skrivet 14 dec 2009 20:04 Minna (Ej registrerad)

Jag tror att det finns många nära anhöriga som skulle kunna tänka sig att vara "bödeln". Att se någon du älskar tyna bort framför dina ögon är fruktansvärt - och att inte kunna göra något åt saken gör det ännu värre. Utifrån egen erfarenhet kan jag ärligt säga att jag mer än gärna gett min pappa möjligheten att somna in och slippa allt lidande.

Skrivet 14 dec 2009 19:41 JanO (Ej registrerad)

Jag förstår att man kan vilja välja själv, men frågan är vem som ska bli den som gör det när personen själv inte kan? Vem ska vara "bödeln"? Hur mår man som människa om man hjälper till att ta livet av någon? För faktum är att någon ska göra det, någon ska blanda ihop substansen, någon ska ge tillåtelse till det eller rent praktiskt hjälpa till på annat sätt. Jag tror att det är den frågan som är största orsaken till att det inte finns som val än, vem står som ansvarig över förloppet? Och hur mår man efter att man hjälpt ett antal människor att ta sitt liv?

Skrivet 14 dec 2009 18:56 En självklar mänsklig rättighet! (Ej registrerad)

Jag tycker att det ska finnas hjälp när den dagen kommer och kroppen inte längre orkar om man så önskar Lika väl som man skriver på om organdonation så kan man skriva på om man vill ha dödshjälp Prata men er nära och kära om döden medans ni är klara i huvudet så underlättar det mycket.

Skrivet 14 dec 2009 18:19 Rädda liv (Ej registrerad)

Jag antar att rätten att välja när man skall få dö skall gälla lika för alla. I så fall skall ingen hjälpa en person som har försökt begå självmord. Det innebär också att vakterna som inte hjälpte fången som hade hängt sig gjorde helt rätt.

Skrivet 14 dec 2009 17:12 Rädda liv (Ej registrerad)

Jag antar att rätten att välja när man skall få dö skall gälla lika för alla. I så fall skall ingen hjälpa en person som har försökt begå självmord. Det innebär också att vakterna som inte hjälpte fången som hade hängt sig gjorde helt rätt.

Skrivet 14 dec 2009 16:18 Kattis (Ej registrerad)

"Bevara rätten till liv" - jag håller med Minna. Jag förstår dig inte, men jag hade inga större problem med att förstå vad min pappa gick igenom - bara för att vi anhöriga inte vågade släppa taget om honom. Han fick utomordentlig vård och omsorg. MEN han ville inte vara med om de sista veckorna. Hans läkare lyssnade när vi förmedlade pappas önskan om att slippa sondmatning. Han ville inte ha något som kunde förlänga livet. Pappa var så upprörd när de ville ge honom syrgas, men lugnade ner sig när läkaren nogsamt förklarade att det inte förlängde livet (lidandet) utan bara gjorde det lättare att andas innan medvetslösheten (pga syrebrist) kom. Vi måste inte - om vi inte vill - vara heroiska när vi ska lämna detta jordelivet. Jag är glad för varje sekund jag fick extra med min pappa, men inte särskilt stolt över att min rädsla för att mista honom "tvingade" honom kvar i sina plågor.

Skrivet 14 dec 2009 15:37 Minna (Ej registrerad)

"Bevara rätten till liv" - förlåt men jag förstår inte dig när du pratar om medias skräckpropaganda, mordänglar och ännu märkligare - Hitler. Dessa saker känns inte relevanta i den diskussion som förts ovan, vilken inte handlar om nån slags utrotning av selekterade grupper. Jag håller med dig när du säger att många får god omvårdnad idag, MEN som ALS-drabbad förändrar det inte faktumet att du slutligen kommer kvävas till döds. Hur kan du säga att rädslan är omotiverad? Alla har rätt att bestämma över sitt eget liv, såväl som sin egen död.

Skrivet 14 dec 2009 15:31 Sokrates (Ej registrerad)

De flesta människor dör medan de fortfarande inte skulle ha nagot emot att fortsätta leva (d.v.s utan att ha "valt" det). Vad man kan och bör fa välja är att inte bli hallen vid liv mot sin vilja. Det handlar om lite olika begrepp här.

Skrivet 14 dec 2009 15:12 Bevara rätten till liv (Ej registrerad)

Folk är mer rädda för en svår död än vad som är motiverat. En vän till mig gick bort i ALS under stor omsorg. Det är få som idag inte får en bra slut med vårdens hjälp. Media driver ständigt skräckpropaganda även om detta och bakom ligger samma människor som vill att cancersjuka skall jobba. Ger man politikerna lillfingret så tar de hela handen. Det kommer att finnas fler pensionärer än vad den arbetande gruppen klarar att försörja och därför vill man kunna börja sortera bort de som kostar mest att vårda. Har man väl släppt loss mordänglarna så kommer det att gå fort. Med ledande etikideologer som professor Torbjörn Tännsjö så skapas snabbt rationella kriterier för vilka liv som vi tycker är meningsfulla och inte. Där ute finns det massor av tjänstvilliga byråkrater som med glädje sköter skitjobbet. Det lärde vi oss av Hitler som rensade bort de olönsamma. Försäkringskassans agerande kring de cancersjukas arbetsplikt visar tydligt på att svenska byråkrater kommer inte att vara sämre.

Skrivet 14 dec 2009 14:31 En självklar mänsklig rättighet! (Ej registrerad)

Rätten att själv bestämma när man vill dö är för mig kanske den enda riktigt naturligt mänskliga rättigheten. Det är tragiskt att Sverige till följd av hård religiös indoktrinering ännu på 2000-talet lever kvar med trångsynta och människofientliga regelverk som hindrar människor från att bestämma över sina egna liv.

Jag hoppas verkligen att vi i Sverige snabbt kan få till en mera modern och människovänlig lagstiftning som ger var och en rätten att bestämma om och när han eller hon vill avsluta sitt liv på ett värdigt sätt. För idag så är ju alternativet att man ändå gör detta fast på egen hand, och det kan knappast vara ett bättre alternativ.

Det är sannerligen hög tid för Sverige att modernisera sin syn på männsikors fri och rättigheter och att lämna det religiösa mörker som under århundraden använts för att förtrycka folk. Rätten att välja när man vill dö skall vara lika självklar som rätten att rösta i allmänna val.

Skrivet 14 dec 2009 13:16 Mats (Ej registrerad)

Att vägra dödssjuka människor att själva få välja är inhumant och jag kan förbaske mig inte förstå mig på dig, Roland, som jämställer detta med en deprimerad människa som vill ta livet av sig. Självklart måste det ju vara en konstaterad sjukdom likt ALS som ligger till grund för dödshjälp.
Har man fått veta att man långsamt och smärtsamt kommer att dö så är det banne mig en mänsklig rättighet att själv få bestämma hur och när man vill somna in. Har arbetat med ALS-sjuka och jag förstår absolut att de vill kunna bestämma detta, till slut är det ju det enda de har. Vill man verkligen så totalt ta i från dem kontrollen över sina liv?
Visst finns det många ALSsjuka som VILL vara kvar, men detta handlar inte om dem.

Skrivet 14 dec 2009 12:12 Kattis (Ej registrerad)

Pappa fick diagnosen ALS sommaren 1994. Han avled i november 1995. Han ville inte vara kvar till slutet. Jag förstod, trodde jag. Vi hade fått tydlig beskrivning av sjukdomens slutskede. Däremot kunde jag inte acceptera att det skulle ske utan att jag fick ta farväl. Han blev han kvar hos oss ända till slutet. Med facit i hand så gick han en oerhört plågsam död till mötes där alla hoppades att hjärtat inte skulle orka, så att han slapp kvävas till döds. ALS är en grym sjukdom, där varenda muskel slutar att fungera, men hjärnan förblir helt intakt. Talet försämras successivt för att tillslut helt upphöra. Personen är fången i sin egen kropp med ångest och smärta utan möjlighet uttrycka behov eller önskningar. Pappa kunde dock hjälpligt blinka under hans sista dag, innan medvetslöshen kom, så vi kunde få kontakt och "svar" via blinkningar. Även när han var medvetslös hade han svår smärta och oro, som lindrades med rejäla doser morfin. Jag borde ha gett honom friheten att välja sitt slut.

Skrivet 14 dec 2009 09:57 Epona (Ej registrerad)

Det är lika självklart med rätten till död som rätten till liv. I det här fallet är det ju att förkorta lidandet, att få avsluta medan livet har en bra kvalité. Att förneka en människa detta är för mig helt fel, det är respektlöst. Naturligvis är frågan mycket svår och varje fall är unikt och skall ses så,det går inte att ta generella beslut. Det viktgaste är att det är individens beslut att VÄLJA att få förkorta idandet, utången är ju döden. Vi måste visa respekt för individends eget val.

Skrivet 14 dec 2009 09:48 Jocke (Ej registrerad)

Självklart ska man få dö när man vill!
I vissa fall kan det även vara bra för de närstående att få släppa taget och gå vidare istället för att se sin kära ligga okontaktbar och endast vid liv p.g.a de apparater som finns inom sjukvården.

Skrivet 14 dec 2009 09:47 A.B (Ej registrerad)

Jag håller fullständigt med dig Minna. Det handlar inte om att "ta livet av folk som går o står eller de som tycker att de är en belastning" Sjukdomen ALS har ett rakt utstakat sjukdomskede och man vet ganska precis vad som händer allt eftersom med kroppen! Jag förstår Lars-Olov! Jag hoppas verkligen att han blir bemött av den respekt han förtjänar och att han själv får bestämma när det ska vara över.

Skrivet 14 dec 2009 09:19 Minna (Ej registrerad)

Självklart är det svårt att dra linjer för NÄR man skulle tillåta aktiv dödshjälp, om detta skulle tillåtas. Precis som "Roland N" skriver finns det idag friska människor som känner en önskan att dö och där känns det genast fel med en sådan lag. MEN, det är också en stor skillnad mellan dödslängtan hos t.ex. en deprimerad person och en som drabbats av ALS. I det ena fallet finns hopp om bättring och enormt mycket hjälp att tillgå. Att drabbas av ALS är däremot i sig själv en dödsdom, så varför inte få möjligheten att själv välja datum? Jag har själv sett sjukdomen på närmare håll än jag velat och förstår varför man skulle vilja somna in. Det finns ingen värdighet att tappa talet, matas via en slang, se dina muskler förtvivna från dag till dag, behöva hjälp för att andas och slutligen bli en fånge i din egen kropp. Mina tankar går till Lars-Olov och hans familj.

Skrivet 14 dec 2009 08:47 Roland N (Ej registrerad)

Det är enkelt att tro att man förstår Lars-Olovs situation.Men är det lika enkelt att förstå louise som har en snarlik situation fast längre framskriden sjukdom,som upplever sig vara som en belastning för nära och kära samt även samhället? och ändå vilja att leva? Tro ni att barriären blir ja nu är jag som ett kolli ge mig en spruta så slipper jag detta" Hur många tro ni skulle bli påverkade av att aktiv dödshjälp skulle finnas, som på något sätt känner sig vara som belastning för andra redan idag? I dag har vi friska människor som upplever sig ändå så ivägen, och att det bästa är att dö? När man väl godkänner aktiv dödshjälp, kommer linjen VAR den skall vara dragen flyttas till människor som man inte tänker på idag.När man verkligen känner för Lars-Olov och tycker" javisst han har rätt. Då ska vi förstå att man ändra sociala regler med detta, är vi beredda till det? Vi ska värna livet, ta hand det och underlätta för det. DET gör vi inte ens idag, kan vi inte försöka uppnå detta först

Skrivet 14 dec 2009 08:41 AS (Ej registrerad)

Håller med och förstår Lars-Olov. Det finns ingen värdighet i att sakta, sakta bara bli sjukare och sjukare och sedan ligga några år fullständigt hjälplös innan man får dö. Skulle jag hamna i samma situation själv, och den risken finns då Huntingtons finns i familjen, så skulle jag också försöka "fixa" det själv. Skulle jag bli sjuk så har jag inga ambitioner att hålla på att dö i 10 år tid.

Skrivet 14 dec 2009 07:52 Ulrika (Ej registrerad)

Håller med Lars-Olov helt å hållet, självklart ska man kunna få välja när man ska dö.