Under hela landstingskarusellen har vi fått höra hur tid varit lika med pengar. Sjukhusdirektör Margaretha Rödén fick exempelvis lämna sin tjänst för att hon var för långsam när det gällde arbetet med kostnadsminskningarna på länssjukhuset. In trädde istället Örnsköldsviks sjukhusdirektör Sigbjörn Olofsson, åtföljd av en grupp konsulter från Mantec.

Olofsson har arbetat hårt, metodiskt och utan pardon; medier har han ignorerat, kritik har han avfärdat och mer än en representant för personalen har vittnat om hur de anställda känt sig fullständigt överkörda.

I måndags kallade dock Sigbjörn Olofsson till presskonferens för att berätta att tidsplanen för nedskärningarna spricker. De förslag som konsulterna från Mantec lagt fram har inte hållit måttet och nu krävs ett ”omtag”.

I huvudskyddsombudens riskanalyser framfördes hård kritik mot brister i Mantecs underlag – och det är den kritiken Olofsson tagit till sig.

Ja, ni läste rätt.

Sigbjörn Olofsson har tagit till sig av kritiken (som rört arbetsmiljö och patientsäkerhet), dragit i handbromsen och bestämt sig för att inte köra vidare i 110 utan hänsyn till personal och patienter.

Hur många kors ska vi rita i taket?

Nej, vi sparar på färgen och hoppas att det här är ett tecken på att Olofsson insett att den osympatiska och hårdföra ledarstil som han hittills tillämpat inte fungerar. Om de nödvändiga kostnadsminskningarna i landstinget ska kunna genomföras krävs en god dialog mellan personal och ledning, och ett uppträdande från landstingets ledande tjänstemän och politiker som gör att allmänheten kan känna förtroende för männen och kvinnorna som satts att styra det så viktiga landstinget. Hittills har dock landstingsledningen, både på tjänstemannanivå och politisk dito, i bästa fall uppträtt förvirrat och i sämsta fall arrogant.

Vågar vi hoppas på bättring?

Ett sätt för Sigbjörn Olofsson att visa att Mantecs misslyckande faktiskt också får konsekvenser vore att ta konsulterna i örat och det både ordentligt, officiellt och omedelbart.

Deras arbete har nämligen inte bara varit ohemult dyrt – det har inte heller varit bra.

Detta är givetvis besvärande för alla inom landstinget som upphandlat tjänster, eller gett sitt stöd för upphandling av tjänster, från den så omtalade konsultfirman. I den skaran finns, förutom Olofsson, även personer som Margaretha Rödén, förra landstingsdirektören Sara Ekström och hennes efterträdare Lars Bolin, upphandlingschef Sören Lanner och hela den politiska ledningen.

Att Mantec misslyckats är givetvis problematiskt, men trots att konsulterna uppenbarligen inte gjort det de får betalt för – annars skulle det omtag som Olofsson nu beordrat inte ha behövts – tycks det fortfarande finnas förtroende för konsultfirman. Det borde det inte finnas.

Om Sigbjörn Olofsson menar allvar med att göra ett omtag borde Mantecs roll i processen omvärderas.

Det är ju uppenbart att Mantec-konsulternas kompetens när det gäller arbetsmiljö och patientsäkerhet inte är i närheten av den som de anställda inom landstinget besitter.

Inget ont om konsulter rent generellt, men i Mantecs fall måste man fråga sig om det inte handlar om bortkastade pengar.

Om landstingets ledning varit lite mer lyhörd, lite mer ödmjuk och tagit det bara lite, lite lugnare hade vi kanske sluppit en del av det kaos vi tvingats uppleva de senaste månaderna.

Anders Rönmark