Jan Björklund (FP)
I Folkpartiets Sverige räddas jobben genom en bättre skola – och genom fortsatt kärnkraft.
– Stänger man igen kärnkraften så hotar vi jobben i basindustrin. Snacka om hårt slag mot Norrland, säger partiledaren Jan Björklund.
Skolan är en paradfråga både för Folkpartiet och för Jan Björklund personligen. Är man utbildningsminister så är man.
Ordning och reda ställs mot skolk, skadegörelse och mobbning. Betyg från årskurs 6 som bot mot kunskapsförflackningen har blivit ett av vårens hetaste ämnen.
Kanske blev det rent av för mycket fokus på betygen?
Nja, Jan Björklund tycker nog inte det.
– I sig är betygen viktiga. Om man ska ha betyg eller inte blir också en viktig indikator på vilket synsätt man har på skolan. De som är emot betyg är i regel emot även tydliga kunskapskrav och nationella prov. Betygen blir en symbolfråga, säger han.
Om alliansen sitter kvar utlovas stor omläggning av skolpolitiken till just tidigare betyg, mer nationella prov, mer speciallärare, och – faktiskt – mindre valfrihet: man ska inte få välja bort språk och viktiga ämnen för annat som känns kul för stunden.
Samtidigt skärps lärarutbildningen. Om det också betyder bättre betalt konstaterar Jan Björklund skrattande att det får han som statsråd inte lägga sig i.
– Men jag tycker ju, om jag ska vara ärlig, att kommunaliseringen av svensk skola har varit väldigt misslyckad. Dit hör framför allt att läraryrkets status sjunkit och det är självklart att dit hör anställningsvillkoren.
Skolsystemet är avgörande för jobben. Det understryker Björklund gång på gång under intervjun som vi håller i riksdagens ledamotshus, i Bertil Ohlin-rummet, efter den legendariske Nobelprisvinnaren och liberale ledaren när partiet var som störst på 1950-talet.
Mer yrkesutbildning och lärlingsjobb ingår i verktygslådan. Andra politiska jobblöften är att inte höja skatterna på arbete igen och så var det ju det där med kärnkraft.
Av sju intervjuade partiledare är Jan Björklund faktiskt ensam om att ta upp kärnkraftsfrågan spontant. Han gör det desto tydligare:
– Vi måste utveckla kärnkraften. Det är helt avgörande för den svenska basindustrin. Det vet dina tidningars läsare. Många jobbar där.
– Den rödgröna energipolitiken är just nu det största hotet mot Sveriges långsiktiga välfärd. 50 procent av vår elektricitet får vi från kärnkraften. Inom 15 år avvecklas det om man inte bygger nya reaktorer. Det finns ingen chans att basindustrin klarar sig.
– På en ort som Örnsköldsvik är kärnkraftens nybyggnation avgörande. Jag tror att alla dessa industriarbetare och deras familjer i dina bygder ska betänka noggrant vad en rödgrön energipolitik kan betyda för Västernorrland.
På sjukvårdens område är Björklund väl medveten om Västernorrlands fiasko.
– Intressant är att de landsting som har varit mest negativa till privata alternativ har de längsta köerna. De borde tänka om, lyder slutsatsen.
Jan Björklund har rötterna i Skene i Marks kommun och menar sig ha rätt stor förståelse för villkoren i ett område som Ångermanland.
– Jag kan ibland störa mig på en attityd bland dem som alltid bott i Stockholm att man förstår inte skillnaden i omständigheter. Det kan ta sig uttryck i synen på bensinskatter och vargjakter och infrastruktur.
Konkret upprörs han av oppositionens förslag om kilometerskatt på lastbilstransporter. I hans mening slår det stenhårt mot skogsindustrin.
– Det är typiskt Stockholms innerstadsperspektiv de där skatterna, något som Miljöpartiet har drivit fram, och en väldig okänslighet för villkoren utanför storstäderna. Alla har faktiskt inte en tunnelbana runt knuten, argumenterar han.
En annan protest gäller pumplagen, kravet att även små bensinmackar måste tillhandahålla etanol och biogas.
– Nu ser jag till min glädje att fler partier börjar tycka så. I bästa fall kanske vi kan åstadkomma att detta hävs. En liten mack har inte råd att investera en halv miljon.
Om Sverigedemokraterna når riksdagen som vågmästare tänker Björklund inte ta fasta på Miljöpartiets invit att byta till rödgrönt. Han tänker precis tvärtom:
– Miljöpartiet är välkomna in i alliansen naturligtvis. Om det skulle behöva breddas tror jag det är det naturliga.
Och själv fortsätter han gärna som i dag.
– När man lyssnar på valdebatten kan man tro att den viktigaste framtidsfrågan är a-kassan. Det är det inte. Det är skolväsendet – om man ser inte bara till nästa år utan till nästa generation.


















