Kristdemokraternas Göran Hägglund vill inte vara med på årets Pridefestival. Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson får inte.
Verklighetens folk går inte på Pridefestival så vad har kristdemokrater där att göra, resonerar säkerligen kristdemokratledaren Göran Hägglund.
Han ska hålla sitt traditionella sommartal på Öland dagen efter den inplanerade partiledardebatten med fokus på hbt-frågor (homo-, bi- och transsexuella) – och säger sig inte hinna.
Det är en lika dålig ursäkt som när dåvarande S-ledaren Göran Persson uteblev från Pridedebatten för fem år sedan.
Att kristdemokratens frånvaro inte är en slump bekräftas av att partiet, till skillnad från övriga riksdagspartier, inte ens deltar i festivalen med ett utställningstält. Inte heller kommer de gå med i Prideparaden. Det har de aldrig gjort.
För partiet handlar det förstås om en kalkylerad riskbedömning. Hur många nya väljare kan Hägglund vinna på att närvara och hur många riskerar han förlora av kärnväljarna?
Med tanke på att Hägglund sist han var med i en partiledardebatt under Pride buades ut av publiken för sitt partis avoga inställning till hbt-gruppen, är det förmodligen rätt bedömning. Inte minst som Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, RFSL, som arrangerar partiledardebatten valt att driva en valrörelse med udden riktad mot just KD.
”Verklighetens folk” kallar de nämligen kampanjen och RFSL:s vice förbundsordförande Christian Antoni Möllerop slår fast att ”ingen har monopol på verkligheten”.
Socialdepartementet som Hägglund som socialminister styr över har visat en förbluffande nonchalans gentemot hbt-frågor under hela mandatperioden och partiet protesterade ensamt i riksdagen mot en könsneutral äktenskapsbalk.
Men nog borde Hägglund stå för sitt politiska ställningstagande istället för att hänvisa till tidsbrist.
Den exkluderade inställningen till homo-, bi- och transsexuella delar Kristdemokraterna med Sverigedemokraterna.
Inte heller deras partiledare Jimmie Åkesson kommer att närvara vid partiledardebatten trots att de betydligt mindre partierna Feministiskt initiativ och Piratpartiet finns representerade. Åkesson har dock inte valt bort debatten på eget initiativ. Det har något eller några av riksdagspartierna gjort åt honom.
RFSL:s ordförande Ulrika Westerlund avslöjar för Svenska Dagbladet att Sverigedemokraterna inte fått en inbjudan eftersom andra partier villkorat sitt deltagande.
– Några av partiledarna, jag kan inte gå in på vilka, har olika typer av principbeslut att inte debattera med SD, säger Westerlund.
Om så är fallet borde väl samma principfasta partiledare vara öppna med det ställningstagandet vilket borde omfatta att de, om situationen så påbjuder, lämna sin stol tom under debatten istället för att mer eller mindre uttalat kräva att motståndaren exkluderas.
Tror någon verkligen att Sverigedemokraterna kommer att gå vinnande ur en debatt om homosexuellas rätt till likabehandling inför en publik bestående av hbt-vänliga?
”Inga former av nedsättande attityder gentemot hbt-personer har någon som helst förankring i våra program och policydokument” påstod Jimmie Åkesson i en debattartikel i Aftonbladet i våras.
Har Åkesson delgett tvåan på den sverigedemokratiska riksdagslistan, partisekreterare Björn Söder, detta?
Söder har tidigare i olika sammanhang ondgjort sig över homosexuella och hävdat att om samhället normaliserar ett sexuellt beteende, exempelvis homosexualitet, så öppnar det för en normalisering av andra som pedofili och tidelag. Att de två sistnämnda är former av övergrepp tycktes i alla fall inte för ett par år sedan störa Söders jämförelse.
Hade det inte varit intressant att höra Åkesson försöka försvara det i en debatt?
Betydligt mer intressant än att höra honom inta offerrollen för femtioelfte gången i ordningen i alla fall.