Japan har redan ersatt sina trupper med civilt bistånd, och länder som Holland och Kanada planerar också för ett militärt uttåg. I Sverige vägrar dock regeringen att tala om en tidtabell, utan hävdar att vi ska vara kvar så länge det behövs.

Oppositionen är splittrad. Socialdemokraternas ledare Mona Sahlin står tyvärr närmare regeringen än sina rödgröna samarbetspartners. Ett besök i landet har inte övertygat henne om att ett slutdatum bör fastställas.

– Vi är inte i Afghanistan för att hjälpa till att vinna ett krig – vi är i Afghanistan för att hjälpa att bygga en fred, säger utrikesminister Carl Bildt och gör en mental kullerbytta.

Den svenska regeringen har högt ställda mål för den militära närvaron i Afghanistan. Inte nog med att talibanerna och terrorgrupperna ska besegras. Dessutom ska demokratin stärkas, fattigdomen bekämpas, kvinnornas ställning stärkas, stabilitet skapas, svenska affärsintressen främjas samt heroinförsäljningen i Sverige minska.

Det är mål svåra att nå, särskilt om det mesta av pengarna läggs på militära insatser. USA, Storbritannien, Tyskland och Danmark har lagt ner 2 450 miljarder kronor på kriget sedan 2001. Det är nio gånger så mycket som världens samlade civila bistånd till landet under samma tid.

Ännu mer pengar ska satsas på soldater och vapen. USA:s kongress gav i onsdags klartecken för att förstärka trupperna med ytterligare 33 00 soldater, till en kostnad av 270 miljarder kronor. Obama får hård kritik från de egna demokratiska leden. Wikileaks avslöjande från krigets blodiga vardag har ökat misstron mot taktiken ännu mer.

Innan tillbakadragandet som ska inledas om ett år ska först en rejäl offensiv genomföras. Ändå är militära experter överens om att utsikterna att militärt besegra talibanerna är mycket små.

Sovjetunionens Röda armé misslyckades att slå ut mujahedinkrigarna under 1980-talet, på samma sätt som USA inte kunde besegra FNL-gerillan i Vietnam trots massiva insatser. De fick vända hem med svansen mellan benen.

Danska Ekstrabladet har räknat ut att för varje grupp på fem talibaner som har dödats av dansk trupp har en civil afghan och två danska soldater också mist livet. Varje civilt dödsoffer skapar minst fem nya motståndsmän så ekvationen går inte ihop. De egna förlusterna äter samtidigt upp stödet på hemmaplan.

Om de flesta är eniga om att talibanerna inte går att besegra militärt, är det då inte ologiskt att skicka dit ännu fler soldater? Vore det inte bättre att bygga fred med andra medel än vapen? Svenska Afghanistankommittén har räknat ut att de 500 svenska soldaterna i landet kostar lika mycket som 25 000 välutbildade afghanska lärare.

Ingen önskar en comeback för talibanernas skräckvälde med sitt fasansfulla kvinnoförtryck. Men en politisk kompromiss med talibanerna är nödvändig för att skapa fred i landet.

Ett problem är att talibanerna vägrar förhandla med den genomkorrumperade regeringen så länge det finns utländska trupper i landet. Utan utländska trupper på plats kan talibanerna stärka sin ställning och få ett bättre förhandlingsläge. Det är en oerhört komplicerad situation, ett moment 22-läge utan enkla lösningar.

Det handlar inte om att överge Afghanistan. Men nog är det något som är galet när USA och Nato fortsätter med en militär upptrappning som man inte ens själva tror på?

Det är dags att ta fram en tidtabell för tillbakadragandet av den svenska truppen i Afghanistan. Åtminstone borde den rödgröna oppositionen kunna presentera en sådan före valet.

PETER FRANKE