Och det speciellt med tanke på att kattugglan är en sydlig uggla och ovanlig i våra trakter.

Sedan många år tillbaka är det en tradition att ornitologer varje vårvinter samlas i Höga kusten för en gemensam utflykt i vintermörkret. Det är en mäktig och märklig naturupplevelse.

I år var det Svenska turistföreningen, Naturskyddsföreningen och Ångermanlands ornitologiska förening som gemensamt inbjudit till den annorlunda upplevelsen.

Med Nordingrå kyrka som utgångspunkt gav man sig ut på jakt efter ugglorna runt om bland socknens alla byar. I förväg fanns bland annat tips om sparvuggla och dessutom berguv som hoat tidigare under kvällen från ett berg i området. Berguvslokalen blev också det första stoppet. Tyvärr visade sig tidpunkten vara dåligt synkroniserad med verkligheten.

Alldeles i närheten pågick en skogsavverkning för fullt, med mullrande skördare och timmerbilar i skytteltrafik. Omöjligt att kunna höra berguven med andra ord.

Något stopp senare vid en ny by i Ullånger tyckte sig däremot några deltagare höra berguv på avlägset håll. Men även där påverkades möjligheterna av ljudet från tung trafik. På platsen skrek däremot ett par gånger något som troligen var en räv.

Efterhand tilltog blåsten och försämrade både ugglornas intresse av att lägga ner kraft på att ropa, liksom möjligheterna för det mänskliga örat att uppfatta ljudet. Ugglespaning är ganska väderberoende. Klart, småkyligt och vindstilla är det perfekta. Och helst också att man har tur med lite trafik och slipper att reta upp skällande hundar.

Dessutom påverkas resultatet av gnagartillgången. Ett sorkår med gott om mat betyder också att ugglorna blir extra aktiva och gärna häckar.

Himlen var dock stjärnklar och i avvaktan på att ugglorna skulle behaga uppträda analyserades stjärnfall, planeter och olika stjärntecken. Naturligtvis är kaffet en obligatorisk programpunkt för en naturguidning. En utmaning var det däremot att fylla på muggen ur termosen i becksvart mörker.

Exkursionens ledare, ornitologen Kurt Holmkvist, berättade om ugglorna och vad man normalt kan förvänta sig få se eller höra.

– Det man har chans på här ute vid kusten är framförallt pärlugglor och sparvuggla. Berguv finns också, liksom enstaka gånger även kattuggla och i bland på våren invaderande lappugglor. Hornuggla är en annan möjlighet, inte minst på försommaren när man kan höra hornugglans ungars tiggläten.

Däremot var det många år sedan hökugglor hördes i Nordingrå, det är mer en inlandsuggla, precis som den mäktiga slagugglan. Slaguggla har däremot i vinter hörts ropa i Viksjöområdet.

Helt tyst på uggleljud blev heller inte kvällen, om än det kanske kan klassas som lite fusk att utnyttja bilstereon och inspelade fågelskivor.

Och trots en del missöden och oflyt var deltagarna, när man skildes framåt midnatt, eniga om att det varit en speciellt och trevlig marskväll.