En gång i veckan träffas gruppen på Högakustenskolan i Herrskog. Det är tolv tjejer, alla går i åttan och har varierande drömmar om framtiden. I Disa-gruppen får de prata om känsliga saker, ämnen som mamma, pappa eller kompisen kanske inte är bäst lämpad att diskutera om.

Disa-programmet startades för flera år sedan på initiativ av före detta Centrum för folkhälsa och genomfördes som ett frivilligt projekt på flera skolor i Stockholm för att motverka depressiva symtom hos tonårstjejer. Idag har det snabbt spridit sig till skolor i hela landet. I Kramfors kommun har samtliga högstadieskolor nappat på iden.Syftet är i första hand att förebygga psykisk ohälsa hos tonårstjejer i en tid när kraven ute i samhället blir allt tuffare.

Många unga mår dåligt idag. Och allra sämsta mår unga tjejer.

Du ska vara cool, smal, smart och snygg. Klädd i bara märkeskläder med en välfylld börs att shoppa med.

Idealbilden för många är en trådsmal modell i någon av alla modetidningar som finns på marknaden.

– Helst ska du vara duktig i skolan också, säger Mia Öberg, fritidspedagog vid Högakustenskolan i Herrskog.

I sitt jobb har Mia sett hur utseendefixeringen ökat, hur kraven på att motsvara samhällets idealbild får många tonårstjejer att känna oro, ängslan och stress.

– Jag har mött supersmala tjejer som ändå tycker att de är tjocka, säger Mia Öberg.

Tanken föddes på att aktivt jobba för att hjälpa till att förändra elevernas beteendemönster. Redskapet blev Disa-projektet. Disa står för "din inre styrka aktiveras" och handlar konkret om att bryta negativa beteendemönster. Tillsammans med skolkuratorn på skolan, Catrin Bylund och skolsköterskan Kristina Öberg drog Mia igång projektet i höstas.

En lektion i veckan träffas gruppen. För det mesta pratar man bara, dryftar sina innersta tankar och funderingar. Men man gör också en del övningar. Knepen för att vända negativa tankar till positiva är flera. Hanna berättar hur hon nyper sig i armen varje gång en negativ tanke föds.

– Vi har nog blivit bättre på att lösa problem, säger hon.

– Det har blivit lättare att prata om saker som är jobbiga, säger Caisa som tror att även pojkar skulle ha nytta av att gå i en samtalsgrupp.

Ungdomar måste bli bättre på att hantera på motgångar och svårigheter, understryker Mia Öberg. Många går och mår dåligt helt i onödan. I Disa-projektet är inget förbjudet att ta upp, allt är tillåtet. Känslan sedan den första utbildningsomgången med Disa-projektet är både en tryggare och starkare grupp.

– Jag tror att de flesta känner att det går att vända negativa tankar till positiva. Vi försöker tillhandahålla knepen. Men sen är det naturligtvis upp till var och en. Sedan måste du vara motiverad för att det ska ge någon effekt.

Utbudet har ökat och det innebär en stress i att alltid vara engagerad, menar Catrin Bylund, skolkurator.

– Det måste få vara tillåtet att känna sig nere och visa känslor.

Kravet att alltid vara uppkopplad på nätet skapar också en stress som inte fanns förr.

– Ibland kan det vara svårt att bara stänga av. Men det är nödvändigt och något man måste lära sig.

Behovet av en samtalsgrupp på skolan har visat sig stort. Många är intresserade av Disa-gruppen och vill själva vara med.

– Nu under vårterminen är vi tolv deltagare mot åtta i höstas. Men fler hade velat vara med, säger Mia Öberg.

Kommer det att bli fler Disa-grupper?

– Självklart. Alla har varit positiva.