Jag vill först protestera mot begreppet barnfattigdom. Det är ett retoriskt grepp som kanske funkar, men vi är väl inte så dumma att vi inte förstår att även barnen drabbas när föräldrarna har det knapert?
Sen tänker jag efter och inser att det kanske är helt rätt grepp, att prata om barnfattigdom. Eftersom "alla" bryr sig om barn, och barn på något sätt är okränkbara, så är det enklare att argumentera för åtgärder mot fattigdom om vi gör fattigdomen till barnens.
Minns min frustration då jag satt på föräldramötet där klasskassan diskuterades.
Eftersom föräldrarna på mötet alla var lata och inte intresserade av att baka kakor eller arrangera loppisar beslutades att alla skulle betala in en summa pengar på ett konto varje termin. Frågan uppstod också hur man skulle hantera de barn vars föräldrar ej betalade.
Majoriteten var av uppfattningen att de barnen ej heller skulle få följa med på den klassresa som planerades, och någon sa upprört att "jag tänker minnsann inte betala för någon annans unge".
När människor har den attityden, då är det kanske bra att tala om barnfattigdom.
Ingen av oss kan ensam utrota fattigdomen. Men alla kan göra något litet för att inte de barn som lever i fattiga familjer ska drabbas i onödan av utanförskap och de konsekvenser som kommer med fattigdom som ej har direkt med pengar att göra.
Konsekvenser i form av utanförskap och skam.
Naturligtvis ska alla barn få följa med på klassresan, och vem som betalar eller inte är i det sammanhanget helt ointressant. Jag betalar gärna en slant extra när jag har, för att de barn vars föräldrar ej har råd eller av annan anledning kan betala ska få följa med på samma villkor som alla andra.
Och det handlar om vilket samhälle jag vill att mina egna barn ska växa upp i.
Jag vill att de ska växa upp i ett samhälle där bakgrund och pengar inte ska ha betydelse för skola och utbildning, där alla har samma grundläggande chans och ingen ska behöva hamna utanför redan i lågstadiet för att dess föräldrar råkar vara arbetslösa eller sjukskrivna.
Jag ser hellre att hela klassen gör ett besök i Junsele Djurpark än att två tredjedelar åker till Liseberg.
Det finns de som protesterar och säger att det inte finns fattigdom överhuvudtaget i Sverige. De har fel. Det finns många som lever under existensminimum, många föräldrar som inte har råd att gå till tandläkaren eller köpa mediciner till barnen när de blir sjuka. Föräldrar som måste ransonera mjölken för att den ska räcka till nästa månadsskifte.
Oavsett hur de hamnat i den situationen är det orättvist att deras barn ska drabbas dubbelt, genom att slås ut och ej kunna delta i de aktiviteter som andra jämnåriga gör.
Se dig omkring. Har du ett fattigt barn i din närhet? Ta initiativ, fråga om de vill följa med till badplatsen i sommar och bjud dem på glass. Utan att kräva tacksamhet. Tänk att du gör det för att dina barn ska få växa upp i ett bättre samhälle, där alla får vara med.



Veckans...
...beroende-
framkallande
Jag har blivit helt fast i den nya musiktjänsten turntable.fm. Så fast att jag knappt kunde slita mig för att skriva den här krönikan. Spana in! Du kan leka DJ, spela för andra, få poäng, digga andras låtar, höra ny musik och gamla favoriter, och socialisera kring musiken. Oslagbar sysselsättning under regniga sommarkvällar.