Vårleden

I min barndoms Holmön fanns fem årstider, förutom de fyra ”vanliga” kom den femte mellan vintern och den riktiga våren. Den kallades Vårleden eller på mål ”Vorlen”, uttalat med tyngdpunkt på sista stavelsen.
Jag tror också att på flera andra ställen efter kusten upplevdes just den här tiden som en väntans tid, det var svårt att företa sig nånting innan isen riktigt släppt kring stränderna och man fick båtarna i sjön eller börja vårarbetet. Fiskare och bönder kunde inte företa sig något riktigt utomhusgöra. Man gick i en väntans tid från aprilmånadens början till Ersmäss fram i maj. Vårleden var ett ”led” eller en grind som väntade på öppning.

I vår moderna tid flyter årstiderna ihop på nåt felaktigt sätt. Årstiderna tillåts inte riktigt växa ut innan det övergås till en annan årstids verksamhet. Ta till exempel sporten, där vinteridrotterna flyter ihop med sommarens eller om solen börja värma redan i mars, så vips börjar man ställa fram sommarmöblerna.

Det fanns så mycket förr som skulle företas innan den riktiga våren började synas över åkerfälten. Oftast gav sig fiskarbonden ut på långfärd på isarna längst upp i Bottenviken för jakt på vikare och gråsäl. Bortovaron från hemmet kunde vara i sex till åtta veckor. Ingen kan i dag föreställa sig strapatserna och det inhumana kroppsarbetet jämte avsaknad av nästan all hygien. Fångsterna kunde bli enorma med sälspäck och skinn tillbaks i fullastade färdbåtar. Särskilt under krigsåren var detta åtråvärt för olika beredningar. Det är så lått att vi i dag glömmer såna här näringar som förr var viktiga för kustbefolkningen och för landet. Uppköparna kunde stå i kö för att få sig sälskinn och späck.
Jag kan erinra mig hur dessa sälkarlar såg ut vid hemkomsten. Ögonen lyste kritvita i ett eljest, av sol och vindar, mörkfärgat ansikte. Vi barn stod väntande på land i spänning när de återvände, utan ett enda livstecken från dem i veckor.
Kust-öbor och fastlandsbefolkning har oftast levt något annorlunda, var för sig. Så är det inte nu när öarna avbefolkas och kustmänniskorna mer och mer försvinner och de sista ”resterna” flyr in till stan efter sommaren. Jag tycker Vårleden är ett sånt vackert och poetiskt namn på en årstid som bara vissa känner till.

Du läsarn, om du känner för det rekommenderar jag ett besök under sommaren till Holmöns båtmuseum. Där får den nyfikne och intresserade sig till livs ett av landets mest levande museum för båtar och sjöfolk. Eller i sjöfartsmuseet på Gammlia i Umeå.