Krandans på kajkanten
Relaterat
"Här ska vi dansa, kanske på något som kranen lyfter", säger Åsa N Åström.Bild: Eleonora Brodd
Sista helgen i augusti bjuds en unik kulturhändelse i Örnsköldsviks hamn.
Tre år efter sommarsuccén i skogen på Genesmon kommer den konstnärliga kvartetten bakom föreställningen Faces med en ny multiupplevelse.
– Det blir dans, olika miljöljud och nykomponerad musik, bildkonst med liveprojektioner av föreställningen på storbildsskärm plus stillbilder med gamla och nya bilder från hamnen, säger dansaren Åsa N Åström som gör koreografin.
– Målsättningen är att få dansare från Örnsköldsvik. Vi har redan tagit en del kontakter.
Åsa N Åström är liksom Jan Dufva, teknik och rörliga bilder, Andreas Edin, ljud och musik och Leif Wikberg, stillbilder och livefilmning, bördig från Örnsköldsvik. De tre senare i dag också bosatta på orten.
Föreställningen ges kvällstid för att ljuseffekterna ska synas maximalt. En åskådarläktare ska stå under den äldre, gröna, hamnkranen som inte kan röra sig.
Det kan däremot den yngre, blå, kranen. Den ska såväl rulla på sina skenor som svänga runt och lyfta saker i takt med musiken, är det tänkt. Allt till Åsa N Åströms koreografi.
– Det kan vara saker vi använder som dansarna kan stå och röra sig på, säger hon entusiastiskt.
– Hur det blir till slut får vi se. Det intressanta är att fyra konstformer samverkar, alla lika starka i föreställningen.
Andreas Edin ska använda sig av autentiska ljud, hamnljud.
– Eller vår uppfattning av det. Det är i samverkan med bilderna, dansen och den miljön där vi är som musiken blir intressant.
Det ska handla om kranarnas historia, men också om nutid och framtid som associerar till industrisamhället.
– Vad vi ser för värde i historien och vilken vikt det har i nutiden, förklarar Åsa N Åström.
Första fröet till Krandansen såddes när föreningen Primus motors ordförande Börje Göransson tog kontakt med museets Sven Nordström.
– Kan man dansa med grävskopor så varför inte med kranar, säger Ivar Grundberg, också han med i Primus motor.
Sven Nordström tog idén vidare till Jan Dufva.
– Vi hade just gjort Faces och han undrade om vi inte kunde göra något liknande med hamnkranarna. Det tände vi på direkt men pengar saknades, säger Jan Dufva.
Nu har Statens kulturråd har skjutit till 75 000 kronor, landstinget 30 0000.
– Men vi behöver nog lika mycket till. Vi hoppas på kommunen och privata sponsorer. Ju mer pengar vi får ihop, desto häftigare föreställning kan vi bjuda på, säger Åsa N Åström.
Hur roligt ska det här bli att göra?
– Det blir helt superjävlakul. Ett jättehäftigt projekt som äntligen blir av, skrattar hon.























