Den internationella hjälporganisationen Action Aid är part i målet och kravet är att inga svenska biståndspengar ska användas till etanolframställning i Tanzania. Action Aid har besökt platserna i Tanzania där Sekab planerat att starta plantager för odling av sockerrör och det som Sekab kallat för ”outnyttjad och marginell mark”, visade sig vara något helt annat.

– Tvärtom är det några av de bördigaste jordarna i Tanzania, hävdar Action Aid. Jordarna används till att skaffa ved, träkol, byggmaterial och mat. Veden och träkolen står för 98 procent av hushållens totala energibehov.

Action Aids påståenden och slutsatser pekar mot att Sekabs plantager kan innebära att mark, vatten och arbetskraft som används, eller kan användas, för matproduktion i stället skulle nyttjas för att odla sockerrör för framställning av etanol. Bristen på mat är redan ett stort problem i Tanzania, understryker Action Aid. För 60 procent av befolkningen på landsbygden räcker inte maten för hela året.

Sekabs miljökonsekvensbeskrivning för planerna i byn Bagamoyo anklagas för att ha blivit förskönad. Det konsultföretag som Sekab anlitade för beskrivningen tog avstånd från den slutversion som Sekab presenterade, hävdas i fältstudien. Orsaken skulle vara att Sekab ändrat i slutsatserna och slätat över allvarliga problem.

I byn Katundu sägs invånarna uppleva att de blivit lurade och mutade. I efterhand ångrar byborna att de gick med på att låta Sekab arrendera delar av byns mark. När Sekab första gången, 2007, kom till Katundu ordnades ett möte dit alla som kom fick 1 000 shilling, vilket motsvarar cirka sex svenska kronor.

– Inte ens i Tanzania är sex kronor någon jättesumma, men har du ett barn som är hungrigt så kan sex kronor innebära mat för några månader, säger Annika Jacobson, fältarbetare vid Action Aid.

Björn Edström, vd för Sekab, har avstått från kommentarer.