I hela sitt vuxna liv har den 99-åring änkan bott i Västra i Sollefteå kommun. Både barn och barnbarn - och barnbarnsbarn – finns på boende på orten. Och de kommer och hälsar på henne så ofta som möjligt.

Detta ville Sollefteå kommun ha möjlighet att ändra på.

Frågan gäller kvinnans ansökan om att få komma till ett särskilt boende. Vård - och äldrenämnden i Sollefteå avslog nämligen kvinnans ansökan om boende i just Västra.

Nämndens uppfattning var att hennes behov likväl kunde tillgodoses på något av kommunens andra boenden varhelst i Sollefteå.

Kvinnan gav sig inte och överklagade till länsrätten. Enligt henne själv är det av stor betydelse för hennes känsla av trygghet att bo på hemorten.

Just känslan av ensamhet och otrygghet är någonting som präglat kvinnan allt sedan hennes grannar avled. Den tilltagande otryggheten är också det som fått kvinnan att söka särskilt boende.

Länsrätten konstaterar därför att "Denna känsla gör att hon är beroende av sociala kontakter, närhet och gemenskap."

Enligt rätten har kommunen förvisso delvis rätt att placera människor på andra boenden än önskade som praxis, men att kommunen i detta inte gjort en korrekt sammanvägd bedömning.

Därför går rätten på kvinnans linje och ger henne rätt mot Sollefteå kommun.

Läs mer i måndagens TÅ